Jobbkrisen är en bluff – Artikel av Linda Skugge

Nedan är en mycket bra debattartikel av Linda Skugge, något som jag berörde i mitt förra blogginlägg om ungdomar som inte vill jobba.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article7712800.ab

Linda Skugge: Värst är ungdomarna som är för ”fina” för riktigt arbete

– Ge mig tjugo minuter så ska jag fixa ett jobb!

Så sa jag till Fredrik Eddahri (Big Fred) när han intervjuade mig för jobbgrillen.se. Säger man så blir folk jätteupprörda. För det finns ju inga jobb, sägs det.

Det finns inget som gör mig mer upprörd än unga som säger att politikerna måste skapa fler jobb. Det är så sorgligt att vi bor i ett land där så många på fullaste allvar tror att någon annan kan skapa jobb.

Jobb är ingenting du får – utan något du skapar och skaffar dig själv. Först börjar man med att skaka av sig sin fin-i-kanten-rock och lata attityd och sedan använder man sina två ben och går gata upp och gata ner och knackar på hos alla butiker och restauranger.

Sedan tonåren har jag alltid haft jobb. Jag har gjort allt från att sälja toalettbalar genom dörrknackning till att städa hotellrum. Jag har haft alla möjliga jobb, kassörska, au pair, jobbat på Posten, kafébiträde – jag har gjort allt! Jag är en förortsunge som utan utbildning och kontakter skaffade mig alla jobb själv.

Jag har aldrig ”fått” ett jobb. Jag har skapat mina jobb själv, genom fantasi och innovation och allra främst: jag har behållit mina jobb eftersom jag är pålitlig och alltid levererar och är tillgänglig.

I dag driver jag två bolag inom bok- och pr-branschen, vi söker ständigt folk, gärna unga människor. Men gång på gång måste vi säga upp dem för att de inte klarar av att jobba!

Det vanligaste är att de inte är tillgängliga. Alla snackar om att ungdomar ständigt är uppkopplade – ha, vilken jävla bullshit säger jag! De svarar vare sig på sms, mejl eller Facebook. Det har hänt flera gånger att unga människor vi anlitat helt gått under jorden.

Sedan påstår de att de är stresståliga och gillar att hugga i men efter endast någon vecka vill de inte gå ut och göra ett ärende för att det snöar och är för kallt.

Jag kan rada upp hur många exempel som helst på odugliga ungdomar.

Värst är de som är för ”fina” för riktigt arbete, de som sätter någon slags ”personlig integritet” främst. Som en tjej som skrev på min blogg att hon tycker att det är att ”sälja ut sin själ och integritet” att jobba på McDonalds och likställer McDonaldsjobb med att prostituera sig.

Vet ni vad jag gör på mitt jobb? Jo, jag sitter och copy-pastar mejladresser hela dagarna, packar goodiebags, åker omkring med min eventbil full av grovsopor och annan skit. Jag horar och drar ner brallorna hela dagarna.

Tror ni att det finns fina jobb utan grov- och horarbete så är det klart att ni inte kan behålla ett jobb eller ens få ett! Jag tycker att McDonalds verkar som ett alldeles utmärkt val av jobb, för om du är duktig blir du chef inom ett par månader. Och är du inte duktig åker du ut och då får du skylla dig själv.

För vem annars än du själv kan ansvara för att du missköter ditt jobb? Pappa? Staten? Kommer du inte i tid, finns du inte tillgänglig, håller du inte deadlines, gnäller du (listan kan göras lång) så är det ditt eget fel att du inte har något jobb.

För mig finns det liksom inget alternativ – jag måste ha in en viss summa pengar varje månad för att försörja barnen och då finns helt enkelt bara en väg att gå: att se till så att jag har tillräckligt mycket jobb. Och måste jag göra skitjobb/horjobb/kuljobb/tråkjobb/whatever så är det fullständigt underordnat. Jag behöver pengarna. Precis som ni. Punkt.

Hur svårt kan det vara?

Linda Skugge

Mona Sahlin lovar införa rätt till heltid. Detta skulle vara mycket olyckligt för hela samhället.

Nu börjar vi läsa om avtalsrörelsen 2010 och valet hösten 2010. LO har redan sagt att de kommer att kräva rätt till heltid, http://www.aftonbladet.se/debatt/article6053518.ab , och Mona Sahlin har tidigare sagt att om hon vinner valet kommer de också att kräva heltid;  http://www.sr.se/Ekot/artikel.asp?artikel=3033931 .

Mona Sahlin och LO verkar inte inse att sådana krav helt klart kommer innebära avsevärda problem för arbetsgivarna och i förlängningen leda till ökad arbetslöshet. Detta menar heltidsutredningens egna experter. De grupper i samhället som skulle drabbas hårdast är kvinnor, ungdomar och andra grupper som redan nu har svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Några skäl till att arbetslösheten skulle öka är att de arbetande timmarna fördelas på färre personer vilket skulle innebära att flera tjänster måste dras in. De som idag arbetar deltid riskerar att bli arbetslösa. Men även många arbetsgivare skulle avstå från att nyanställa om man inte får anställa deltidare.

Ett vanligt argument för rätt till heltid är att det är möjligt att på ett enkelt sätt organisera en arbetsplats utifrån heltider. Verkligheten ser dock inte ut på det sättet och det beror främst på oss alla som konsumerar varor och tjänster. Vi vill ha vår morgontidning när vi äter frukost, vi handlar på helgerna, vi åker buss på mornar och eftermiddagar och det är flera barn på förskolorna mellan 9 och 16 än mellan 7 och 9 eller 16 och 18.

Argumentet att många personer ”fastnar” i en deltidsfälla är också missvisande. Olika undersökningar (även från olika fackförbund) visar också att det mesta deltidsarbetet inte är ofrivilligt. De som arbetar deltid vill ofta göra det. Deltidsanställningar pågår ofta under kortare perioder och i samband med att människor studerar eller under småbarnsåren. Det vanliga är att personal som börjar arbeta deltid så småningom går över till att arbeta heltid.

Det som Mona Sahlin och LO inte vill säga i debatten är att deltidsanställda har företrädesrätt till att arbeta fler timmar enligt lagen om anställningsskydd redan idag (25 a § LAS). De flesta väljer att avstå från att göra det då de extra timmarna ligger på tider då man inte vill arbeta, som på helger och kvällar. En annan effekt som förmodligen kommer bli fallet är att den personal som redan arbetar heltid och de som faktiskt vill fortsätta att arbeta deltid kommer att tvingas att arbeta mera på kvällar och helger. Vidare kommer man inte att kunna anställa extrapersonal som endast arbetar under arbetstopparna.

I undersökningar i verkliga livet när man får pröva och uppleva vad effekterna blir av ”rätt” till heltid så var det många som ångrade sig när de såg hur arbetsschemat förändrades. De ville inte jobba på kvällar och helger och ville återgå till att arbeta deltid på det ”gamla sättet”.

En heltidslagstiftning kommer leda till mer obekväma arbetstider för personer (främst barnfamiljer) som inte gärna vill arbeta på det sättet. Samtidigt skulle möjligheten till extrajobb försvinna för personer som gärna arbetar kvällar och helger (främst studenter), då dessa timmar behövs för att ”fylla upp” heltidstjänsterna.

Andra konsekvenser kommer att bli att många ungdomar kommer att få svårt att ”visa upp sig” och få sina första arbetslivserfarenheter på ett extraarbete.

Om ”rätten” till heltid lagstadgas kommer den att kunna prövas juridiskt. Men en rättighet måste också ha en skyldighet. Här finns ingen skyldighet som ”kontrar” rättigheten. (Vad skulle den i så fall vara?) En bolagsägare kan ju välja att lägga ner sin firma om den inte bär sig. Om personalkostnaderna ökar så att bolaget inte går med vinst blir ”rättigheten” till heltid inte mycket värt.

Snälla arbetarrörelsen, inse att LAS är föråldrad! Ungdomsarbetslösheten stiger pga LAS.

På DI.se kan vi idag läsa följande ”Arbetslösheten steg i alla åldersgrupper, men ökade framförallt bland ungdomar.”

Ja, det är väl klart! Det är ju det som LAS:s turordningsregler, som facket försvarar med näbbar och klor, går ut på!  

LAS innebär (även om det finns situationer där det kan ske undantag) att den sist anställde ska sägas upp först. All logik säger att med denna regel behålls den ordning som råder med medelålders män som inte längre har kompetens eller intresse att utvecklas. Hungriga ungdomar och kompetenta kvinnor hålls på detta sätt utanför. Min åsikt är att kompetens är den faktor som ska avgöra om någon får behålla jobbet eller inte. På detta sätt kommer kompetensen att öka i samhället. De som redan har jobb ”tvingas” att vidareutveckla sin förmåga och öka sina kunskaper för att behålla konkurrenskraften. 

Facket kan inte ens diskutera att ändra på LAS eftersom det är ”rättvist” och ”grunden” för svensk arbetsrätt. Det är i mitt synsätt helt sjukt. Hur kan det vara rättvist att säga upp effektiva och kompetenta medarbetare när lata får stanna kvar!

Ändra den svenska arbetsrätten; kompetens ska vara den avgörande faktorn vid anställning och vilka som behålls vid uppsägningar!

Några socialdemokrater drivs av kärlek men de flesta av avundsjuka!

Mats Qviberg skriver på www.entreprenor.se att om sossarnas ledning fick välja på om 99 personer skulle få sova på var sin madrass och en person i en skön säng eller om alla 100 skulle få sova på stampat jordgolv så är kommer de välja det senare alternativet. Det är precis vad jag tror. När jag pratat med socialdemokrater i min omkrets så slås jag hela tiden av att de verkar vilja väl och de vill vara solidariska, men samtidigt är de helt naiva och har inget pragmatiskt tänkande. T.ex. att inga vårdföretag får tjäna pengar. Det är ju sjukt (!). Varför ska inte vårdföretag få tjäna pengar om de kan göra vården bättre och effektivare och på det sättet minska sjukvårdsköerna i landet?

Jag saxar från Mats Qvibergs artikel: ”H&M har givit dig och mig möjlighet att till ett bra pris klä oss snyggt, IKEA har möblerat folkhemmet synnerligen prisvärt och Ryanair har givit alla möjligheten att bli en världsvan globetrotter för en spottstyver. Samtliga dessa företag drivs av entreprenörer. Har de gjort detta som en altruistisk gärning? Nej, de har alla blivit hisnande förmögna på att ge oss allt detta. Alla har tjänat på detta, du, jag bolagets ägare och Mona Sahlin. … Det kan faktiskt finnas två andra möjliga förklaringar än avundsjuka till [de höga marginalskatte] förslagen. Det ena är att Mona är för makthungrig för att bry sig om entreprenörer och framtida välstånd eller att hon är korkad. Men inte är hon väl så makthungrig eller korkad. Eller?” 

Socialdemokrater är lite smartare än Lars Ohly, men de är nästan på samma nivå. Men när Ohly säger att han vill anställa 100 000 i offentlig sektor för att minska arbetslösheten så inser jag att han är på samma naiva nivå som de gulliga barnen. De gulliga små barnen vill ha allt i leksaksaffären och när man som förälder säger ”Nej, vi har inte pengar till allt här inne, man måste välja vilken leksak man mest vill ha!” Då svarar barnen ”Men pappa, du kan ju hämta mer pengar från ‘väggen’ (bankomaten alltså)!” Lars Ohly och även massor av människor som röstar på Vänstern och Socialdemokraterna tänker inte på var pengarna ska komma ifrån; företagen som säljer tjänster och produkter på en marknad!

Statusens 5-i-topp gjorde mig glad, till min stora förvåning!!

I dagensps ( http://www.dagensps.se/slideshow.xml?article=/artiklar/2009/09/25/08085748/index.xml&picture=1&__toolbar=0 ) kunde man läsa om statusens 5-i-topp. Det jag läste gjorde mig överraskad och glad! Jag trodde att det skulle handla om bilar, prylar, klockor, märkeskläder, etc. men det var det inte alls. Se nedan:

Så här får du högre status enligt Marie Söderqvist Tralau:

1. Var allmänbildad!

2. Var duktig på ditt arbete!

3. Arbeta ihop din egen förmögenhet!

4. Var en duktig och engagerad förälder!

5. Tala flera olika språk!

Detta var glada nyheter för mig! Det är ju positiva värden! Alla dessa saker arbetar jag för varje vecka. Om alla försökte bli bättre på sina arbeten och vara goda föräldrar skulle nog samhället se annorlunda ut.

Den som ska skämmas är Wanja Lundby-Wedin

Jag har arbetat hårt idag och på rasten kollade jag in DI och möttes av Wanja Lundby-Wedins ansikte. Hon sa, angående några uttalanden från Svenskt Näringsliv gällande avtalsrörelsen som snart kommer igång på allvar; ”Vad är det för jäkla trams. De ska skämmas. Det blir aldrig nollavtal och det blir aldrig stopp för centrala avtal. Vi måste vara stenhårda i detta, kamrater.” och ”Vi är ansvarstagande och kommer att kräva lönenivåer som vi vet att ekonomin tål och som ger reala löneökningar utan att späda på arbetslösheten.” Hon är också förvånad över KI:s råd inför avtalsrörelsen: ”De kan väl berätta om de ekonomiska förutsättningarna, men att ge råd om på vilken nivå löneökningarna ska ligga och hur långa avtalsperioder vi ska ha är kanske lite märkligt att KI lägger sig i”.

För det första. LO vill vara ”stenhårda” även när det är till Sveriges nackdel och endast till fördel för dom själva. Fackförbunden har ju som regel att aldrig aldrig aldrig ge efter på något som de har vunnit även om det skadar resten. Och här kommer det fram åter en gång .

För det andra. LO och Wanja Lundby-Wedin kan inte anses vara ansvarstagande. Hur hon kan ta de orden i sin mun är oförstående. Dubbelmoral är det minsta man kan säga. LO vill ta ut så höga löner som ekonomin ”tål”. Halvsant. De tar ofta ut så höga löner att småföretagare går i konkurs. Och LO vill hellre att företag går i konkurs än jämka på sina lönekrav.

För det tredje. Jag tycker att KI inte har gjort någonting förvånande. Det som förvånar mig är däremot att facket uttalar sig om saker de inte vet. LO förstår inte att det är företagen som drar in pengarna till Sverige. Visst är företagen beroende av arbetskraft, men om företagen togs bort då skulle det inte finnas något arbete att gå till. Det är företagarna som driver Sverige. Och de bör få mycket lättare, både ekonomiskt och byråkratiskt, att göra affärer, sälja tjänster och tillverka varor etc.

Till sist. Den som ska ”skämmas” är hycklaren Wanja Lundby-Wedin själv. Förtroendet är helt borta för henne precis som för hennes kamrat Mona Sahlin. Wanja Lundby-Wedin klarar ju inte av sitt arbete i de 20 olika styrelser hon sitter plus ordförandeskapet i LO. Och att hon dessutom har en enorm lön som hennes medlemmar får betala från sina surt förvärvade pengar är hyckleri av högsta sort eftersom hon säger sig värna om den lilla människan.

Ekonomiskt oberoende contra välfärdsstaten (The Fable of the Gullible Gull)

Jag läste i helgen en gammal artikel från Reader’s Digest  oktober 1950 s. 32 ”Fable of the Gullible Gull”. Det är en mycket ”simpel” berättelse, men fruktansvärt bra och tankvärd. Trots att den är nästan 60 år gammal är den mer aktuell än någonsin.

”I St. Augustine i Florida svälter stora flockar fiskmåsar ihjäl trots att det finns gott om fisk, men måsarna vet inte hur de ska fånga fisken. Under flera ‘fiskmåsgenerationer’ har de försörjt sig på avskrädet som räkflottan i hamnen har lämnat efter sig. Nu har denna flotta flyttat. Räkfiskarna hade skapat en ‘välfärdsstat’ för fiskmåsarna. Fiskmåsarna bemödade sig aldrig om att lära sig att fiska själva och de undervisade aldrig sina barn i fiske. I stället ledde de sina små till räknäten. De vackra fiskmåsarna som nästan symboliserar friheten själv, svälter nu till döds på grund av att de gav efter för ’något-för-ingenting-myten’! De offrade sitt oberoende för allmosor. Alldeles för många människor är sådana. De ser inte att det är något fel i att plocka det härliga avskrädet från skattenäten som tillhör USA:s regerings ’räkflotta’. Men vad kommer att hända när staten har uttömt sina resurser? Vad händer barnen i kommande generationer? Låt oss inte bli lättlurade fiskmåsar. Vi måste bevara vår talang för att vara oberoende, vår gåva att skapa egna möjligheter, vår känsla för idoghet och vår sanna kärlek till oberoende.”

Att vilja ha och ta emot oförtjänta förmåner har blivit alldeles för naturligt i vårt samhälle. De politiska valens utgång beror ofta på vad kandidaterna lovar att göra med regeringens ekonomiska resurser för dem som röstar på dem. Bidragstagare röstar på det parti som lovar mest och eftersom de är så många ser några partier lättköpta röster framför sig. De länder som accepterar och tillämpar detta i en stat kommer göra medborgarna till inkompetenta soffpotatisar utan självrespekt.

Man ska vara självförsörjande och oberoende av andra för sin existens. Det är inte bara de styrande som gör sig skyldiga till detta. Många föräldrar gör sina barn till ”lättlurade måsar” genom att låta barnen göra vad de vill och genom att dela ut ”allmosor” från familjens ekonomiska resurser. Sådana handlingar från föräldrarnas sida är förödande för barnen än något samhällsprogram. Våra barn får bara pengar efter att de har gjort en insats i form av någon sorts arbete; städ, tvätt, trädgårdsarbete etc. Vi lär dom att man aldrig får pengar för ingenting, vill man ha pengar måste man jobba för det.

Marknadsekonomins fördelar, jämför Syd och Nordkorea t.ex. Kommunism och socialism fungerar inte.

Jag älskar marknadsekonomin pga dess frihet, konkurrens och effektivitet. Visst finns det brister, men detta är verkligen det bästa systemet någon någonsin har ”uppfunnit”. Till och med Nikita Chrusjtjov har sagt ”Kalla det vad ni vill! Det enda sättet att få människor att arbeta hårdare är att utfästa belöningar.” Ja, nu finns det knappt några kommunistiska länder kvar, och de som finns håller på att dö ut fullständigt. Om man jämför Syd- och Nordkorea ser man vilka enorma skillnader det finns i systemen. Den största skillnaden finns i invånarnas livskvalitet. Sydkorea skickar mat till Nordkorea eftersom det råder svält där. Ett annat närmare exempel på kommunismens och socialismens fördärvliga system har vi i Väst- och Östtyskland.

Winston Churchill sa ”Några tycker att den fria företagsamheten är en tiger som bör skjutas. Andra tycker att den är en ko som är till för att mjölkas. I själva verket är den hästen som dras lasset.” Det är företagen som drar in pengar till länderna. Det är inte den offentliga sektorn som drar in pengar som Sahlin, Ohly och de andra på den sidan tror. Det är skandal att de vilseleder den svenska befolkning med att vi borde anställa fler i den offentliga sektorn. Sanningen är att den offentliga sektorn bara kostar pengar. Därför ska den vara så liten som möjligt, och samtidigt kunna ge tillräckligt mycket till befolkningen i form av sjukvård, skolor etc. Men målet ska inte vara att den offentliga sektorn ska vara stor och ge alla jobb. Det är där det slinter i deras hjärnor.

Detta inlägg avslutar jag med ”En av huvudkällorna till förebråelser mot en fri ekonomi ligger i själva verket just i att den utför sin funktion så väl. Den ger folk vad de vill ha i stället för att ge dem sådant som en viss grupp tycker att de bör önska sig. Bakom de flesta argumenten mot en fri marknad ligger en bristande tro på själva friheten.” (Milton Friedman). Det är också detta som jag hatar med socialism och kommunism; politiker som Mona Sahlin och andra vill vara förmyndare för befolkningen vill säga vad som är bäst till oss. De tror inte att vi kan välja själva.

Sveriges bäst betalda yrken (från di.se)

1. Värdepappersmäklare 88 300
2. Verkställande direktörer, verkschefer 73 100
3. Forsknings- och utvecklingschefer 59 600
4. Högre ämbetsmän och politiker 57 000
5. Driftchefer inom finansiell verksamhet, fastighetsbolag 56 900
6. Läkare 55 400
7. Försäljnings- och marknadschefer 53 800
8. IT-chefer 52 400
9. Reklam- och pr-chefer 51 700
10. Ekonomichefer och administrativa chefer 51 100
11. Övriga chefer inom specialområden 50 500
12. Personalchefer 50 100
13. Advokater och åklagare 48 900
14. Flygledare 48 900
15. Chefer för mindre företag inom finansiell verksamhet, fastighetsbolag 48 700
16. Driftchefer inom byggverksamhet 47 100
17. Inköps- och distributionschefer 45 600
18. Matematiker 45 200
19. Övriga drift- och verksamhetschefer 44 900
20. Företags-, förvaltnings- och organisationsjurister 43 900

Och de sämst betalda:

1. Kaféföreståndare 16 700
2. Köks- och restaurangbiträden 18 400
3. Medhjälpare inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske 18 500
4. Hotell- och kontorsstädare 18 800
5. Växtodlare och djuruppfödare 19 100
6. Barnskötare 19 100
7. Övriga djuruppfödare och djurskötare 19 200
8. Fjäderfäuppfödare 19 300
9. Maskinoperatörer, blekning, färgning och tvättning 19 600
10. Övriga servicearbetare 19 800
11. Symaskinoperatörer 19 800
12. Husdjursuppfödare och husdjursskötare 20 000
13. Bil- och taxiförare 20 100
14. Övrig servicepersonal, personliga tjänster 20 100
15. Hovmästare, servitörer och bartendrar 20 400
16. Biblioteksassistenter 20 400
17. Bagare och konditorer 20 500
18. Tapetserare 20 600
19. Kioskföreståndare 20 600
20. Telefonister 20 600

Jag undrar varför värdepappersmäklare tjänar så mycket när de gör ett så dåligt jobb?

Studenterna gråter Lacoste-tårar över sin ”fattigdom”

I Expressen skriver Sakine Madon om de ”fattiga” studenterna med caffelatte och Lacoste-tröjor ( http://www.expressen.se/ledare/sakinemadon/1.1687422/sakine-madon-studenternas-lacoste-tarar ) . Jag kan inte annat än att hålla med henne om att många studenter inte förstår verkligheten.

Nu finns det en hel del ensamstående föräldrar som studerar och kämpar för sitt liv att få ihop tid och pengar och tentaplugg samtidigt som de ska ta hand om sina barn. För denna grupp av föräldrar kanske man skulle kunna göra en del extra åtgärder (nu får de lite mer bidrag och de får ta lite större lån om man har barn) men kanske man ska se över systemet för dom.

Men om vi återvänder till många studenter i 20 års åldern så känner jag en inre ilska gentemot deras attityd. Som redan är känt ratar många ungdomar lägenheterna som inte ligger i centrum. De kan inte tänka sig att leva i en enkel etta i ett ”dåligt” område i universitetsstäderna. Och de tror att det är en mänsklig rättighet att dricka köpkaffe och äta på café eller restaurang varje dag. Horribelt.

Jag själv har studerat en av de tyngsta utbildningarna och utan att ta ett enda lån. Jag klarade mig genom att ta ”skit-jobb” på helger, kvällar och ibland nätter, bl.a. städning. (Nu tror jag inte att det finns s.k. skitjobb, alla jobb är väl lika bra så länge de är ärliga pengar och man gör nytta för någon eller något.) De studenter som klagar över att det inte finns jobb att få, de är sådana människor som inte kan tänka sig att nedlåta sig till att städa eller stå på McDonald’s. De är förmer och tycker att staten ska ge dom mer pengar. Fy tusan för denna typ av människor.

Nu när jag har fått ett antal arbeten och till slut fått ett som är ganska bra avlönat känner jag mig grymt nöjd med att ha levt ”fattig” ett tag. Då uppskattar man de extra slantarna, jag har också ett självförtroende i att man kan klara sig på lite pengar utan att skrämmas (och skämmas som en del verkar göra om de inte kan följa med i alla trender).  Man måste betala priset.

Man kan inte förvänta sig att staten ska betala för studenterna för att de ska tjäna (om några år) ännu bättre än de som inte studerar. De måste själva se till att dra in sina pengar. Ibland är Sverige alldeles för generöst!