Jobbkrisen är en bluff – Artikel av Linda Skugge

Nedan är en mycket bra debattartikel av Linda Skugge, något som jag berörde i mitt förra blogginlägg om ungdomar som inte vill jobba.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article7712800.ab

Linda Skugge: Värst är ungdomarna som är för ”fina” för riktigt arbete

– Ge mig tjugo minuter så ska jag fixa ett jobb!

Så sa jag till Fredrik Eddahri (Big Fred) när han intervjuade mig för jobbgrillen.se. Säger man så blir folk jätteupprörda. För det finns ju inga jobb, sägs det.

Det finns inget som gör mig mer upprörd än unga som säger att politikerna måste skapa fler jobb. Det är så sorgligt att vi bor i ett land där så många på fullaste allvar tror att någon annan kan skapa jobb.

Jobb är ingenting du får – utan något du skapar och skaffar dig själv. Först börjar man med att skaka av sig sin fin-i-kanten-rock och lata attityd och sedan använder man sina två ben och går gata upp och gata ner och knackar på hos alla butiker och restauranger.

Sedan tonåren har jag alltid haft jobb. Jag har gjort allt från att sälja toalettbalar genom dörrknackning till att städa hotellrum. Jag har haft alla möjliga jobb, kassörska, au pair, jobbat på Posten, kafébiträde – jag har gjort allt! Jag är en förortsunge som utan utbildning och kontakter skaffade mig alla jobb själv.

Jag har aldrig ”fått” ett jobb. Jag har skapat mina jobb själv, genom fantasi och innovation och allra främst: jag har behållit mina jobb eftersom jag är pålitlig och alltid levererar och är tillgänglig.

I dag driver jag två bolag inom bok- och pr-branschen, vi söker ständigt folk, gärna unga människor. Men gång på gång måste vi säga upp dem för att de inte klarar av att jobba!

Det vanligaste är att de inte är tillgängliga. Alla snackar om att ungdomar ständigt är uppkopplade – ha, vilken jävla bullshit säger jag! De svarar vare sig på sms, mejl eller Facebook. Det har hänt flera gånger att unga människor vi anlitat helt gått under jorden.

Sedan påstår de att de är stresståliga och gillar att hugga i men efter endast någon vecka vill de inte gå ut och göra ett ärende för att det snöar och är för kallt.

Jag kan rada upp hur många exempel som helst på odugliga ungdomar.

Värst är de som är för ”fina” för riktigt arbete, de som sätter någon slags ”personlig integritet” främst. Som en tjej som skrev på min blogg att hon tycker att det är att ”sälja ut sin själ och integritet” att jobba på McDonalds och likställer McDonaldsjobb med att prostituera sig.

Vet ni vad jag gör på mitt jobb? Jo, jag sitter och copy-pastar mejladresser hela dagarna, packar goodiebags, åker omkring med min eventbil full av grovsopor och annan skit. Jag horar och drar ner brallorna hela dagarna.

Tror ni att det finns fina jobb utan grov- och horarbete så är det klart att ni inte kan behålla ett jobb eller ens få ett! Jag tycker att McDonalds verkar som ett alldeles utmärkt val av jobb, för om du är duktig blir du chef inom ett par månader. Och är du inte duktig åker du ut och då får du skylla dig själv.

För vem annars än du själv kan ansvara för att du missköter ditt jobb? Pappa? Staten? Kommer du inte i tid, finns du inte tillgänglig, håller du inte deadlines, gnäller du (listan kan göras lång) så är det ditt eget fel att du inte har något jobb.

För mig finns det liksom inget alternativ – jag måste ha in en viss summa pengar varje månad för att försörja barnen och då finns helt enkelt bara en väg att gå: att se till så att jag har tillräckligt mycket jobb. Och måste jag göra skitjobb/horjobb/kuljobb/tråkjobb/whatever så är det fullständigt underordnat. Jag behöver pengarna. Precis som ni. Punkt.

Hur svårt kan det vara?

Linda Skugge

Annonser

Mona Sahlin lovar införa rätt till heltid. Detta skulle vara mycket olyckligt för hela samhället.

Nu börjar vi läsa om avtalsrörelsen 2010 och valet hösten 2010. LO har redan sagt att de kommer att kräva rätt till heltid, http://www.aftonbladet.se/debatt/article6053518.ab , och Mona Sahlin har tidigare sagt att om hon vinner valet kommer de också att kräva heltid;  http://www.sr.se/Ekot/artikel.asp?artikel=3033931 .

Mona Sahlin och LO verkar inte inse att sådana krav helt klart kommer innebära avsevärda problem för arbetsgivarna och i förlängningen leda till ökad arbetslöshet. Detta menar heltidsutredningens egna experter. De grupper i samhället som skulle drabbas hårdast är kvinnor, ungdomar och andra grupper som redan nu har svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Några skäl till att arbetslösheten skulle öka är att de arbetande timmarna fördelas på färre personer vilket skulle innebära att flera tjänster måste dras in. De som idag arbetar deltid riskerar att bli arbetslösa. Men även många arbetsgivare skulle avstå från att nyanställa om man inte får anställa deltidare.

Ett vanligt argument för rätt till heltid är att det är möjligt att på ett enkelt sätt organisera en arbetsplats utifrån heltider. Verkligheten ser dock inte ut på det sättet och det beror främst på oss alla som konsumerar varor och tjänster. Vi vill ha vår morgontidning när vi äter frukost, vi handlar på helgerna, vi åker buss på mornar och eftermiddagar och det är flera barn på förskolorna mellan 9 och 16 än mellan 7 och 9 eller 16 och 18.

Argumentet att många personer ”fastnar” i en deltidsfälla är också missvisande. Olika undersökningar (även från olika fackförbund) visar också att det mesta deltidsarbetet inte är ofrivilligt. De som arbetar deltid vill ofta göra det. Deltidsanställningar pågår ofta under kortare perioder och i samband med att människor studerar eller under småbarnsåren. Det vanliga är att personal som börjar arbeta deltid så småningom går över till att arbeta heltid.

Det som Mona Sahlin och LO inte vill säga i debatten är att deltidsanställda har företrädesrätt till att arbeta fler timmar enligt lagen om anställningsskydd redan idag (25 a § LAS). De flesta väljer att avstå från att göra det då de extra timmarna ligger på tider då man inte vill arbeta, som på helger och kvällar. En annan effekt som förmodligen kommer bli fallet är att den personal som redan arbetar heltid och de som faktiskt vill fortsätta att arbeta deltid kommer att tvingas att arbeta mera på kvällar och helger. Vidare kommer man inte att kunna anställa extrapersonal som endast arbetar under arbetstopparna.

I undersökningar i verkliga livet när man får pröva och uppleva vad effekterna blir av ”rätt” till heltid så var det många som ångrade sig när de såg hur arbetsschemat förändrades. De ville inte jobba på kvällar och helger och ville återgå till att arbeta deltid på det ”gamla sättet”.

En heltidslagstiftning kommer leda till mer obekväma arbetstider för personer (främst barnfamiljer) som inte gärna vill arbeta på det sättet. Samtidigt skulle möjligheten till extrajobb försvinna för personer som gärna arbetar kvällar och helger (främst studenter), då dessa timmar behövs för att ”fylla upp” heltidstjänsterna.

Andra konsekvenser kommer att bli att många ungdomar kommer att få svårt att ”visa upp sig” och få sina första arbetslivserfarenheter på ett extraarbete.

Om ”rätten” till heltid lagstadgas kommer den att kunna prövas juridiskt. Men en rättighet måste också ha en skyldighet. Här finns ingen skyldighet som ”kontrar” rättigheten. (Vad skulle den i så fall vara?) En bolagsägare kan ju välja att lägga ner sin firma om den inte bär sig. Om personalkostnaderna ökar så att bolaget inte går med vinst blir ”rättigheten” till heltid inte mycket värt.

Snälla arbetarrörelsen, inse att LAS är föråldrad! Ungdomsarbetslösheten stiger pga LAS.

På DI.se kan vi idag läsa följande ”Arbetslösheten steg i alla åldersgrupper, men ökade framförallt bland ungdomar.”

Ja, det är väl klart! Det är ju det som LAS:s turordningsregler, som facket försvarar med näbbar och klor, går ut på!  

LAS innebär (även om det finns situationer där det kan ske undantag) att den sist anställde ska sägas upp först. All logik säger att med denna regel behålls den ordning som råder med medelålders män som inte längre har kompetens eller intresse att utvecklas. Hungriga ungdomar och kompetenta kvinnor hålls på detta sätt utanför. Min åsikt är att kompetens är den faktor som ska avgöra om någon får behålla jobbet eller inte. På detta sätt kommer kompetensen att öka i samhället. De som redan har jobb ”tvingas” att vidareutveckla sin förmåga och öka sina kunskaper för att behålla konkurrenskraften. 

Facket kan inte ens diskutera att ändra på LAS eftersom det är ”rättvist” och ”grunden” för svensk arbetsrätt. Det är i mitt synsätt helt sjukt. Hur kan det vara rättvist att säga upp effektiva och kompetenta medarbetare när lata får stanna kvar!

Ändra den svenska arbetsrätten; kompetens ska vara den avgörande faktorn vid anställning och vilka som behålls vid uppsägningar!

Några socialdemokrater drivs av kärlek men de flesta av avundsjuka!

Mats Qviberg skriver på www.entreprenor.se att om sossarnas ledning fick välja på om 99 personer skulle få sova på var sin madrass och en person i en skön säng eller om alla 100 skulle få sova på stampat jordgolv så är kommer de välja det senare alternativet. Det är precis vad jag tror. När jag pratat med socialdemokrater i min omkrets så slås jag hela tiden av att de verkar vilja väl och de vill vara solidariska, men samtidigt är de helt naiva och har inget pragmatiskt tänkande. T.ex. att inga vårdföretag får tjäna pengar. Det är ju sjukt (!). Varför ska inte vårdföretag få tjäna pengar om de kan göra vården bättre och effektivare och på det sättet minska sjukvårdsköerna i landet?

Jag saxar från Mats Qvibergs artikel: ”H&M har givit dig och mig möjlighet att till ett bra pris klä oss snyggt, IKEA har möblerat folkhemmet synnerligen prisvärt och Ryanair har givit alla möjligheten att bli en världsvan globetrotter för en spottstyver. Samtliga dessa företag drivs av entreprenörer. Har de gjort detta som en altruistisk gärning? Nej, de har alla blivit hisnande förmögna på att ge oss allt detta. Alla har tjänat på detta, du, jag bolagets ägare och Mona Sahlin. … Det kan faktiskt finnas två andra möjliga förklaringar än avundsjuka till [de höga marginalskatte] förslagen. Det ena är att Mona är för makthungrig för att bry sig om entreprenörer och framtida välstånd eller att hon är korkad. Men inte är hon väl så makthungrig eller korkad. Eller?” 

Socialdemokrater är lite smartare än Lars Ohly, men de är nästan på samma nivå. Men när Ohly säger att han vill anställa 100 000 i offentlig sektor för att minska arbetslösheten så inser jag att han är på samma naiva nivå som de gulliga barnen. De gulliga små barnen vill ha allt i leksaksaffären och när man som förälder säger ”Nej, vi har inte pengar till allt här inne, man måste välja vilken leksak man mest vill ha!” Då svarar barnen ”Men pappa, du kan ju hämta mer pengar från ‘väggen’ (bankomaten alltså)!” Lars Ohly och även massor av människor som röstar på Vänstern och Socialdemokraterna tänker inte på var pengarna ska komma ifrån; företagen som säljer tjänster och produkter på en marknad!

Statusens 5-i-topp gjorde mig glad, till min stora förvåning!!

I dagensps ( http://www.dagensps.se/slideshow.xml?article=/artiklar/2009/09/25/08085748/index.xml&picture=1&__toolbar=0 ) kunde man läsa om statusens 5-i-topp. Det jag läste gjorde mig överraskad och glad! Jag trodde att det skulle handla om bilar, prylar, klockor, märkeskläder, etc. men det var det inte alls. Se nedan:

Så här får du högre status enligt Marie Söderqvist Tralau:

1. Var allmänbildad!

2. Var duktig på ditt arbete!

3. Arbeta ihop din egen förmögenhet!

4. Var en duktig och engagerad förälder!

5. Tala flera olika språk!

Detta var glada nyheter för mig! Det är ju positiva värden! Alla dessa saker arbetar jag för varje vecka. Om alla försökte bli bättre på sina arbeten och vara goda föräldrar skulle nog samhället se annorlunda ut.

Den som ska skämmas är Wanja Lundby-Wedin

Jag har arbetat hårt idag och på rasten kollade jag in DI och möttes av Wanja Lundby-Wedins ansikte. Hon sa, angående några uttalanden från Svenskt Näringsliv gällande avtalsrörelsen som snart kommer igång på allvar; ”Vad är det för jäkla trams. De ska skämmas. Det blir aldrig nollavtal och det blir aldrig stopp för centrala avtal. Vi måste vara stenhårda i detta, kamrater.” och ”Vi är ansvarstagande och kommer att kräva lönenivåer som vi vet att ekonomin tål och som ger reala löneökningar utan att späda på arbetslösheten.” Hon är också förvånad över KI:s råd inför avtalsrörelsen: ”De kan väl berätta om de ekonomiska förutsättningarna, men att ge råd om på vilken nivå löneökningarna ska ligga och hur långa avtalsperioder vi ska ha är kanske lite märkligt att KI lägger sig i”.

För det första. LO vill vara ”stenhårda” även när det är till Sveriges nackdel och endast till fördel för dom själva. Fackförbunden har ju som regel att aldrig aldrig aldrig ge efter på något som de har vunnit även om det skadar resten. Och här kommer det fram åter en gång .

För det andra. LO och Wanja Lundby-Wedin kan inte anses vara ansvarstagande. Hur hon kan ta de orden i sin mun är oförstående. Dubbelmoral är det minsta man kan säga. LO vill ta ut så höga löner som ekonomin ”tål”. Halvsant. De tar ofta ut så höga löner att småföretagare går i konkurs. Och LO vill hellre att företag går i konkurs än jämka på sina lönekrav.

För det tredje. Jag tycker att KI inte har gjort någonting förvånande. Det som förvånar mig är däremot att facket uttalar sig om saker de inte vet. LO förstår inte att det är företagen som drar in pengarna till Sverige. Visst är företagen beroende av arbetskraft, men om företagen togs bort då skulle det inte finnas något arbete att gå till. Det är företagarna som driver Sverige. Och de bör få mycket lättare, både ekonomiskt och byråkratiskt, att göra affärer, sälja tjänster och tillverka varor etc.

Till sist. Den som ska ”skämmas” är hycklaren Wanja Lundby-Wedin själv. Förtroendet är helt borta för henne precis som för hennes kamrat Mona Sahlin. Wanja Lundby-Wedin klarar ju inte av sitt arbete i de 20 olika styrelser hon sitter plus ordförandeskapet i LO. Och att hon dessutom har en enorm lön som hennes medlemmar får betala från sina surt förvärvade pengar är hyckleri av högsta sort eftersom hon säger sig värna om den lilla människan.

Ekonomiskt oberoende contra välfärdsstaten (The Fable of the Gullible Gull)

Jag läste i helgen en gammal artikel från Reader’s Digest  oktober 1950 s. 32 ”Fable of the Gullible Gull”. Det är en mycket ”simpel” berättelse, men fruktansvärt bra och tankvärd. Trots att den är nästan 60 år gammal är den mer aktuell än någonsin.

”I St. Augustine i Florida svälter stora flockar fiskmåsar ihjäl trots att det finns gott om fisk, men måsarna vet inte hur de ska fånga fisken. Under flera ‘fiskmåsgenerationer’ har de försörjt sig på avskrädet som räkflottan i hamnen har lämnat efter sig. Nu har denna flotta flyttat. Räkfiskarna hade skapat en ‘välfärdsstat’ för fiskmåsarna. Fiskmåsarna bemödade sig aldrig om att lära sig att fiska själva och de undervisade aldrig sina barn i fiske. I stället ledde de sina små till räknäten. De vackra fiskmåsarna som nästan symboliserar friheten själv, svälter nu till döds på grund av att de gav efter för ’något-för-ingenting-myten’! De offrade sitt oberoende för allmosor. Alldeles för många människor är sådana. De ser inte att det är något fel i att plocka det härliga avskrädet från skattenäten som tillhör USA:s regerings ’räkflotta’. Men vad kommer att hända när staten har uttömt sina resurser? Vad händer barnen i kommande generationer? Låt oss inte bli lättlurade fiskmåsar. Vi måste bevara vår talang för att vara oberoende, vår gåva att skapa egna möjligheter, vår känsla för idoghet och vår sanna kärlek till oberoende.”

Att vilja ha och ta emot oförtjänta förmåner har blivit alldeles för naturligt i vårt samhälle. De politiska valens utgång beror ofta på vad kandidaterna lovar att göra med regeringens ekonomiska resurser för dem som röstar på dem. Bidragstagare röstar på det parti som lovar mest och eftersom de är så många ser några partier lättköpta röster framför sig. De länder som accepterar och tillämpar detta i en stat kommer göra medborgarna till inkompetenta soffpotatisar utan självrespekt.

Man ska vara självförsörjande och oberoende av andra för sin existens. Det är inte bara de styrande som gör sig skyldiga till detta. Många föräldrar gör sina barn till ”lättlurade måsar” genom att låta barnen göra vad de vill och genom att dela ut ”allmosor” från familjens ekonomiska resurser. Sådana handlingar från föräldrarnas sida är förödande för barnen än något samhällsprogram. Våra barn får bara pengar efter att de har gjort en insats i form av någon sorts arbete; städ, tvätt, trädgårdsarbete etc. Vi lär dom att man aldrig får pengar för ingenting, vill man ha pengar måste man jobba för det.