Jobbkrisen är en bluff – Artikel av Linda Skugge

Nedan är en mycket bra debattartikel av Linda Skugge, något som jag berörde i mitt förra blogginlägg om ungdomar som inte vill jobba.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article7712800.ab

Linda Skugge: Värst är ungdomarna som är för ”fina” för riktigt arbete

– Ge mig tjugo minuter så ska jag fixa ett jobb!

Så sa jag till Fredrik Eddahri (Big Fred) när han intervjuade mig för jobbgrillen.se. Säger man så blir folk jätteupprörda. För det finns ju inga jobb, sägs det.

Det finns inget som gör mig mer upprörd än unga som säger att politikerna måste skapa fler jobb. Det är så sorgligt att vi bor i ett land där så många på fullaste allvar tror att någon annan kan skapa jobb.

Jobb är ingenting du får – utan något du skapar och skaffar dig själv. Först börjar man med att skaka av sig sin fin-i-kanten-rock och lata attityd och sedan använder man sina två ben och går gata upp och gata ner och knackar på hos alla butiker och restauranger.

Sedan tonåren har jag alltid haft jobb. Jag har gjort allt från att sälja toalettbalar genom dörrknackning till att städa hotellrum. Jag har haft alla möjliga jobb, kassörska, au pair, jobbat på Posten, kafébiträde – jag har gjort allt! Jag är en förortsunge som utan utbildning och kontakter skaffade mig alla jobb själv.

Jag har aldrig ”fått” ett jobb. Jag har skapat mina jobb själv, genom fantasi och innovation och allra främst: jag har behållit mina jobb eftersom jag är pålitlig och alltid levererar och är tillgänglig.

I dag driver jag två bolag inom bok- och pr-branschen, vi söker ständigt folk, gärna unga människor. Men gång på gång måste vi säga upp dem för att de inte klarar av att jobba!

Det vanligaste är att de inte är tillgängliga. Alla snackar om att ungdomar ständigt är uppkopplade – ha, vilken jävla bullshit säger jag! De svarar vare sig på sms, mejl eller Facebook. Det har hänt flera gånger att unga människor vi anlitat helt gått under jorden.

Sedan påstår de att de är stresståliga och gillar att hugga i men efter endast någon vecka vill de inte gå ut och göra ett ärende för att det snöar och är för kallt.

Jag kan rada upp hur många exempel som helst på odugliga ungdomar.

Värst är de som är för ”fina” för riktigt arbete, de som sätter någon slags ”personlig integritet” främst. Som en tjej som skrev på min blogg att hon tycker att det är att ”sälja ut sin själ och integritet” att jobba på McDonalds och likställer McDonaldsjobb med att prostituera sig.

Vet ni vad jag gör på mitt jobb? Jo, jag sitter och copy-pastar mejladresser hela dagarna, packar goodiebags, åker omkring med min eventbil full av grovsopor och annan skit. Jag horar och drar ner brallorna hela dagarna.

Tror ni att det finns fina jobb utan grov- och horarbete så är det klart att ni inte kan behålla ett jobb eller ens få ett! Jag tycker att McDonalds verkar som ett alldeles utmärkt val av jobb, för om du är duktig blir du chef inom ett par månader. Och är du inte duktig åker du ut och då får du skylla dig själv.

För vem annars än du själv kan ansvara för att du missköter ditt jobb? Pappa? Staten? Kommer du inte i tid, finns du inte tillgänglig, håller du inte deadlines, gnäller du (listan kan göras lång) så är det ditt eget fel att du inte har något jobb.

För mig finns det liksom inget alternativ – jag måste ha in en viss summa pengar varje månad för att försörja barnen och då finns helt enkelt bara en väg att gå: att se till så att jag har tillräckligt mycket jobb. Och måste jag göra skitjobb/horjobb/kuljobb/tråkjobb/whatever så är det fullständigt underordnat. Jag behöver pengarna. Precis som ni. Punkt.

Hur svårt kan det vara?

Linda Skugge

Annonser

Varför är inte fler människor välbärgade?

I Bodo Schäfers fantastiska bok ”Vägen till ekonomisk frihet” skriver han att avsaknad av pengar beror på ett antal olika mer eller mindre psykologiska egenskaper. Han skriver ”Det är lätt att lära sig de grundläggande principer om välfärd… Men varför är då inte fler människor välbärgade? Därför att det är precis lika lätt att fortsätta vara fattig.” – Det är lätt att spara 10 % varje månad men det är också lätt att spendera pengarna!!!

De som inte bygger upp en förmögenhet har ett antal grundläggande åsikter som gör att de inte kan ha några pengar.

Till att börja med definierar inte de fattiga människorna rikedom klart och tydligt. Man måste alltså bestämma sig för vad som är rikedom för sig själv. Man ska se en tydlig summa framför sig. Jag ser flera summor framför mig. Först 300 000 kr, sedan 500 000 kr, därefter kommer 1000 000 kr. Sedan 2 miljoner 3 miljoner etc. ”Livet är som ett postorderföretag. Det ger oss precis det vi vill ha.” Man skriver inte till postorderföretaget att ”skicka något trevligt”. Man gör en exakt beställning. Men så länge man inte har fastställt en exakt summa kan livet inte skicka pengarna till oss. Tipset Bodo Schäfer ger är att skriva upp en summa som man strävar efter. Sedan kan man ju ändra siffran om den var för låg…

Människor som inte har några pengar gör välfärd till ett ”vandringsmål”. Han menar att många människor kanske sätter ett mål men så fort det dyker upp problem ändrar de målet. Målet ”vandrar”, så att säga. Lösningen på det är att sätta upp så stora mål att de överskuggar alla problem. Stora mål gör att vi intresserar oss mer, upptäcker fler möjligheter och lär känna fler viktiga människor. Nu är mitt mål mycket högre än förut. För några år sedan var målet att kunna ha pengar för dagen. Sedan blev det att få ihop en miljon under mitt liv. Nu tror jag att jag innan pensionen kan komma upp i 20-30 miljoner. Det blir inte lätt, men när jag tänker på det blir jag ruggigt motiverad att spara och investera smart.

Människor som inte har några pengar gör aldrig välstånd till ett absolut måste. De som är rika har ofta gjort sitt mål att få välstånd till ett måste. De övervinner alla svårigheter på vägen och ser till att de hela tiden går framåt. Ett ytterligare tips Bodo Schäfer ger, för att göra rikedom till ett måste, är att förpliktiga sig offentligt. På det sättet har man andra människors ögon på sig också. Vad gäller detta råd så håller jag nog inte med, vi har iallafall bestämt oss för att inte göra det. Jag och hustrun har däremot förpliktigat oss mot varandra. Sedan gör jag det här på bloggen. Men inte inför arbetskamrater, släkt eller vänner.

Människor som inte har några pengar håller inte ut. Det gäller att som Winston Churchill sa: Ge aldrig, aldrig, aldrig, aldrig upp! Man måste helt enkelt hitta något sätt att orka hela vägen. Ett sätt är att se sig själv i bilder när man har allt det man önskar sig. Ett annat tips Bodo Schäfer ger är att göra en scrapbook eller ett album med bilder på fina hus, läckra bilar, fantastiska miljöer och resemål. Detta album kan sedan motivera oss när det är motigt. Detta har jag inte heller gjort. Det känns lite halvpatetiskt. Men å andra sidan tänker jag ofta på hur drömhuset ska se ut, hur drömsemestern kommer att vara etc.

Människor som inte har några pengar tar inte något ansvar. Man måste ta ansvar för allt som händer i livet, både förluster och vinster. Så fort man tar på sig ansvaret känner man frihet. Det är lätt att skylla på familjen, jobbet, regeringen och skatterna. Men då ger man bort sin personliga makt. Det gäller att ta ansvar för allt!

Människor som inte har några pengar är inte beredda att satsa 110 procent. Det går att ursäkta sig. Det finns två livslögner som är livsfarliga: 1. Även i framtiden kommer jag vara nöjd med det jag har. 2. Om jag satsade allt, då skulle jag vara den bäste. Bodo Schäfer skriver att bakom båda dessa gömmer sig självbedrägeri, rädsla och avsaknad av äkta självkänsla. Att i framtiden vara nöjd med hur vi har det idag motsäger den mänskliga naturen av att vilja växa och utvecklas. ”En människa som slutar växa, börjar dö!”

Vad gäller den andra livslögnen; Vad skulle hända om den personen (som säger att om jag verkligen satsade skulle jag vara bäst) verkligen satsade allt? Då skulle det nog bli uppenbart för personen själv och omgivningen att de faktiskt inte var så duktiga, kompetenta och framgångsrika. Och det är just det de är rädda för. Men den som verkligen satsar allt, kanske också lyckas. Men man ska inte ”gömma sig genom att försöka framstå som en cool levnadskonstnär.”

Människor som inte har några pengar saknar en bra coach. Precis som idrottsmän behöver coacher för att fortsätta utvecklas, så behöver de som strävar efter utveckling i arbetslivet och utveckling av ekonomin en coach. Även superstjärnor behöver någon som man kan diskutera med, och därför behöver vi också det. Vad gäller mig själv så ser jag min blogg och er andra bloggare som en sorts coach för mig. Jag har alltså ingen coach som jag går till och träffar en gång i månaden. Men det är klart, det kanske inte hade varit så dumt…

Jag kan verkligen rekommendera Bodo Schäfers bok, den är oerhört motiverande och intressant. Jag planerar att skriva mer om hans tankar här i bloggen också.

Rich Dad’s (Robert Kiyosaki’s) fyra olika människogrupper; Vinnarna + 3.

1. De som mest av allt vill vinna.

2. De som mest av allt vill ha rätt.

3. De som mest av allt vill ha det bekvämt.

4. De som mest av allt vill vara omtyckta och populära.

Intressant indelning. Jag tycker att nog är den en grov indelning men att den ändå kan ge en del insikter och modellen är säkert användbar på många sätt. 

Jag har under många år undrat och diskuterat med andra vad en vinnare är. Jag är oerhört fascinerad av vinnare inom sport, affärsliv, musik, litteratur och familjen m.m. Och jag är mycket imponerad över “vanliga” människor som har övervunnit sig själva. De som kanske kommer från svåra förhållanden och ändå lyckas med sitt mål. Hur kan man definiera en vinnare? Är de rika och berömda vinnare? Ja, det kan de vara. Men ibland inte. 

Många tänker att det bara finns några få vinnare, en Federer, en Tiger Woods o.s.v. Men alla kan bli en vinnare i sina liv. Jag tror att man blir en vinnare om man övervinner sig själv och blir så bra man kan bli; en vinnare är en person som uppnår allt som den personen kan uppnå. En person som uppnår sitt potential, som utvecklar sina talanger.

En sorts vinnare är Gandhi och Moder Teresa i Indien. Ingen av dom hade några ägodelar när de lämnade detta jordeliv, men de har påverkat miljontals människor att göra gott runt om i världen. En annan vinnare är Ingvar Kamprad som har byggt upp IKEA från ingenting. Han är idag en av världens rikaste människor. (Å andra sidan har han själv beklagat att han i sin strävan ”offrade” sin första familj.) Han har också påverkat många miljoner människor genom det sätt vi har möblerat våra hem.

Rich Dad menar att människorna i grupperna 2-4 inte kommer att kunna bli vinnare eftersom de fokuserar på helt fel saker. Om man fokuserar på att vara populära i omgivningen kanske man ger bort för mycket av sin inkomst (köper vänner) och kan därför inte spara och investera så mycket. Det kanske är lättare att kompromissa med sina värderingar bara för att bli accepterad. Om man alltid vill ha rätt blir det nog tvärtom jämfört med populäritetssökaren. Eftersom man aldrig vill förlora en argumentation förlorar man till slut sina vänner, eventuella affärspartners och kunder. Och de som i första hand fokuserar på att ha det bekvämt kan inte nå några stora mål.

Det är kanske inte alltid lätt att bli vinnare. De som vill ha rätt, vara populära eller bekväma. Är det inte många av oss som ser släktingar, vänner eller arbetskamrater som inte når upp till sitt potential. Det är tragiskt.

Lite klämkäckt kan man likna livet vid ett kortspel. Man måste acceptera de kort man har fått och försöka spela livets spel så bra man kan. Jag tror att några människor har fått många kort/talanger. Som exempel kan man nämna Lisa Miskovsky som både har varit med i Svenska landslaget i snowboard och skrivit världshits både för andra artister och sig själv. Det är inte många som lyckas med två karriärer som hon har gjort. Andra människor har kanske bara fått en talang. Ni, liksom jag, har kanske ibland känt att man inte har något särskilt att erbjuda världen. Men då anser jag att man ska utveckla den talang man har fått och bli så bra man kan på denna sak.

Sedan finns det olika sorters talanger. Vissa har talanger som syns, de är mycket duktiga socialt, duktiga talare, ledare, musiker, idrottsmän etc. Andra är blyga och syns inte på samma sätt, men de är världens mest lojala och trofasta människor som aldrig slutar att kämpa för och hjälpa sin familj och sina vänner. Vissa människor har ekonomiska talanger och kan bli rika, andra satsar på att hjälpa andra utan ekonomisk ersättning.  

Många som skriver om vinnare och psykologin kring vinnare (t.ex. Denis Waitley och Napoleon Hill) nämner att förlorare har alla det gemensamt att de inte har något syfte eller mål med livet. De är som en båt utan roder som irrar runt på haven och förs dit vinden för den. För dessa irrande förlorare finns det ingen ”bra” vind eftersom de ändå inte ska någonstans.

Vinnare däremot har målen solklara framför sig. De styr mot ett mål och kommer kanske ofta ur kurs, men de återhämtar sig och tar sig hela tiden närmare målet. En intressant tanke är att dessa vinnare ser inte destinationen mer än i sitt huvud och i sin fantasi. Det är först när de kommer riktigt när de till slut kan se det med sina fysiska ögon. Vinnarna kanske inte har den snabbaste båten eller den största båten, men de lyckas utnyttja de segel de har och den vind de får och tar sig hela tiden mot sina mål.