Warren Buffetts fyra mentorer/lärare

Robert G. Hagstrom skriver i boken ”The Warren Buffett Way” att Buffett har fyra ”lärare” eller mentorer. De är följande: Benjamin Graham, Philip Fisher, John Burr Williams och Charles Munger. Buffetts strategi är hans egen, men den vilar på visdom och kunskap han har fått från de fyra ovanstående. Jag tänkte kortfattat gå igenom vad Buffett har tagit till sig från sina mentorer, efter en kort presentation av var och en.

Benjamin Graham, 1894-1976

Buffett har vid många tillfällen sagt att Grahams bok ”The Intelligent Investor” är den bästa bok som har skrivits om investeringar. I denna ville Graham få fram en definition på investering som skilde sig från att spekulation. Hans definition av en sann investering är att den har två kvaliteter. Först har den en grundläggande säkerhet för det grundläggande kapitalet. Sedan har den en tillfredsställande avkastning. En investering är alltså en placering efter noggrann analys som lovar säkerhet till det ursprungliga kapitalet och en tillfredsställande utdelning. De inköp som inte möter dessa krav är spekulativa. Man måste studera alla faktum och från det dra logiska och sunda slutsatser. Graham sa att regel nummer ett är att inte förlora pengar. Regel nummer två är att inte glömma regel nummer ett.

Graham har två metoder för att välja aktier. Den första är att bara köpa aktier för under två tredjedelar av dess nettovärde och den andra metoden var att köpa efter p/e-talen. Vidare måste tillgångarna vara större än skulderna. Hur hittar man undervärderade aktier enligt Graham? Man tar reda på om det inneboende värdet bl.a. genom att se bolagets tillgångar, hur mycket tjänar företaget, hur stora är utdelningarna och hur kommer dessa att se ut i framtiden. Värdet är alltså inte bara tillgångarna utan också hur mycket pengar tjänar företaget. Idag är det inte många som tar beslut endast på p/e-talen. Men Grahams övertygelse vilar på några antaganden. Först antog han att marknaden ständigt satte fel pris på aktierna vanligtvis p.g.a. rädsla eller girighet. På höjden av optimismen drog girigheten iväg aktien bortom dess inneboende värde. Marknaden blir överprisad. Andra gånger skapade rädsla en undervärderad marknad och priset hamnar under det inneboende värdet. En duktig investerare kan vinna på den ineffektiva marknaden.

Philip Fisher, 1907-2004

Fishers strategi går ut på att investera i bolag som för det första har potential över genomsnittet och för det andra det mest kompetenta ledarskapet.

Det allra viktigaste är att företaget har potential att öka försäljningen över genomsnittet. Och Fisher menar att företagen som kan öka försäljningen mest är de som fokuserar på forskning och utveckling och har en effektiv försäljningsorganisation. Man bör endast investera i företag som kan visa på vinst år efter år. Fisher säger att inget företag kan gå med vinst om de inte har lyckats bryta ner de olika kostnaderna och förstå alla olika kostnader i olika steg i processen. Att ha kompetent personal som arbetar med kostnadsanalys och redovisning. Om man har rätt analys kan man dirigera pengarna till de områden i företaget som man tjänar mest pengar på. En annan viktig del som Fisher betonade var förmågan att växa utan att be aktieägarna om mer pengar.  

Ledarskapets kvalitet var Fisher andra grundpelare. De bästa ledarna/cheferna är mycket bestämda om att utveckla nya produkter och tjänster som gör att försäljningen kan öka. De bästa ledarna  kan implementera företagets långsiktiga mål med dagliga rutiner. Vidare är total ärlighet och integritet oerhört viktigt. Beter de sig som aktieägarnas förvaltare, eller försöker de bara sko sig själva? Man kan lära sig en hel del om företaget genom att lägga märke till hur ledarna beter sig i svårigheter. Vidare är det viktigt att företagets chefer och ledare har en bra relation till de anställda. De anställda måste känna att företaget är ett bra ställe att arbeta på. Och cheferna måste uppleva att det är kompetensen som gör om man stiger i graderna och inte godtyckliga beslut eller favoritism. En annan viktig fråga är om VD:n kan delegera.

Till sist. Fisher investerade i få företag, mindre än tio. Ofta bestod portföljvärdet till 75 %  av bara tre-fyra bolag.

John Burr Williams, 1900-1989

Williams beskrev sin teori om att köpa aktier på följande sätt. ”A cow for her milk; a hen for her eggs; and a stock, by heck, for her dividends.” Som vi kan förstå betonade han utdelningarna. Han utvecklade följande enkla modell. För att räkna ut dagsvärdet av en aktie gör vi en kvalificerad gissning om hur mycket kontanter som aktien kommer att ge ut under dess ”livstid” och beräkna sedan vad det är värt idag. Detta är den metod som Warren Buffett använder sig av idag. Han anser att det snabbaste sättet att bedöma företagets värde är att se efter hur mycket utdelningar som aktieägarna får. Williams skriver att om ett företags vinster inte delas ut till aktieägarna utan istället investeras så borde denna investering ge desto större utdelning senare. Om inte så är det bortkastade pengar. Kort sagt, en aktie är endast värd det man kan få ut av den.

Charles Munger, 1924-

Buffett och Munger träffades 1959 och år 1978 blev han Berkshires vice ordförande. Mungers investeringprincip är sunt förnuft. Han har argumenterat för att man ska betala ett ”ok” pris (fair price) för kvalitetsbolag. Eller som Warren Buffett själv har sagt ”It’s far better to buy a wonderful company at a fair price than a fair company at a wonderful price.”

Warren Buffett tog till sig idéer från dessa fyra investerare och har alltså lyckats att få ihop flera olika teorier till sin egen filosofi. Kvalitativ förståelse av företaget enligt Fisher och kvantitativt enligt Graham. Från Charlie Munger har Buffett fått tankarna att det kan vara värt att ibland lägga upp pengarna för att köpa ett bra företag. Han har berättat att han förstod det efter att han gjorde några dåliga inköp utifrån Grahams tankar om att köpa billiga bolag. Problemet var att bolagen inte bara var billiga, de var dåliga också. Graham hade inte tagit i beräkningen företagens ledning, som Fisher betonar så hårt. Däremot anser Buffett att Grahams tankar om säkerhetsmarginalen, att köpa bolag vars pris är lägre än värdet, är grundläggande. Och att människornas rädsla och girighet gör att de spekulerar istället för att investera. Om man kan isolera sig från de känslomässiga virvelvindarna kan man utnyttja det irrationella beteendet från marknaden och utnyttja marknadens upp- och nedgångar. Philip Fisher var mycket annorlunda jämfört med Graham. Fisher betonade mer ledarskapets roll och han betonade också att fokusera på få företag. Faran i att äga för många aktier är att det blir svårt att ha kontroll på alla samtidigt. Från Williams fick Buffett en effektiv metod att beräkna det inneboende värdet av ett företag.

Annonser

Investeraren Philip A. Fisher köpte och höll kvar sina aktier hela livet

Fisher hade en investeringsfilosofi som han ibland ville känneteckna som ”contrarian”, att gå emot strömmen. Om man gick emot strömmen kunde man hitta företag som var förbisedda och undervärderade. Han skilde sig också från majoriteten av investerarna genom att han inte ville ha aktier i många företag. Han ville bara ha en handfull, max tio företag som man följer noggrant. Fisher förlöjligade kortsiktiga investerar och han investerade inte i företag som hade kortsiktig vinstmaximering.

Det viktiga för Fisher var att han kunde ha aktierna länge, helst minst 30 år. En del behöll han hela livet (bl.a. Texas Instruments och Motorola). De flesta av hans investeringar hade skicklig ledning och var ledande i sin bransch. Vidare var de tillväxtorienterade och ville utvecklas. Han undvek konsumentföretag, finansföretag och försäkringsbolag. Han gillade inte heller företag som var bra på att sälja sig själva och dela ut all vinst i utdelningar (han föredrog att mycket vinst återinvesterades) och nystartade företag.

Fisher sa att om man investerar i ledande företag och behåller aktierna länge så kan man tjäna stora pengar i takt med att företaget växer sig större. Han ville investera i företag som hade långsiktiga mål. Att satsa på nystartade företag, ta onödiga risker eller försök pricka in bottnar och toppar behöver man inte för att bli förmögen på aktier. Fisher skriver i sin bok att om man har valt rätt företag behöver man aldrig sälja aktien. Han anser att även om aktien har stigit kraftig så ska man inte sälja den. Det är bättre att sitta kvar. Endast några få situationer gör att man får sälja sina aktier: om man har gjort en felaktig analys, om företaget och dess ledning försämras kraftig på något sätt och om någon annan investering utklassar någon av de befintliga aktierna.

Här ser vi likheter med Warren Buffets filosofi och Aktiestinsen: Att investera i få bolag och hålla kvar dom resten av livet! En sak som jag slogs av var också att Fisher menar att ett högt p/e tal inte behöver avskräcka från att investera i ett bra företag. Ett bra företag förtjänar en hög värdering. Detta går också samman med Warren Buffets attityd; Jag köper hellre ett strålande företag till ett dyrt pris än en ok företag till ett ok pris.