Aktiemarknadens flockbeteende

Bubblor startas av det man kallar aktiemarknadens flockbeteende. Och det gäller att undvika bubblor för att inte förlora pengar. Aktiemarknaden är ju en sorts auktion och om många köpare vill ha en viss aktie, pga att man tror att värdet kommer att stiga, går priset upp. Detta sker även om värdet på bolaget inte har ändrats. När det gäller aktieköp är därför informationen det viktiga. Så klart. Om all information fanns tillgänglig för alla skulle det vara lättare att ta korrekta beslut. Men så fungerar inte verkligheten. Man kan aldrig vara säker på att man har all väsentlig information. Det som ibland händer är att om det uppstår en rörelse där det verkar som att alla andra vet något som jag inte vet, så hänger man med utan att reflektera över informationen som finns.

Några undersökningar som har gjorts (detta ser vi också i ”verkligheten”) visar att aktieköpare lättare följer majoriteten än minoriteten även om de förlorar på det. Det är ”betryggande” att veta att man inte var ensam på att förlora pengar på en viss aktie. Vi har alltså en stark benägenhet att tro att majoriteten alltid har rätt. Men om man försöker värdera och bedöma majoritetens prestation och resultat kan man komma ifrån flockbeteendet. Detta innebär att om man är kritisk till informationen som finns och hela tiden påminner sig om att majoriteten inte alltid har rätt så kan man göra goda aktieaffärer genom att undvika flocken (och bubblan i dess kölvatten). Detta är vad flera aktiegurus och fondförvaltare har som filosofi; att köpa de aktier som är opopulära för tillfället eftersom deras pris inte har drivits upp av någon flock. Men det intressanta i sammanhanget är förmodligen att många fondförvaltare är en del av flocken. Det gäller att undvika dessa fonder eller aktier som dessa förvaltare har trissat upp priset på.

Det svåra är ju att veta vad är dagens bubbla. Kristoffer Stensrud t.ex. tror att miljöaktier och miljöfonder är dagens bubbla. Och det kanske är därför som Borevindaktien har kraschat och gått ned till 1.16 kr från 25 kr för några år sedan.

En författare, Bodo Schäfer, menar att man ska skriva ner alla faktorer som har gjort att man har tagit beslutet att köpa en viss aktie. Man ska vidare skriva ner vid vilket pris som man planerar att sälja aktien. Detta har jag funderat på ett tag nu och i och med bloggandet har jag påbörjat detta i ”light-version”. Genom bloggandet har jag också börjat tvinga mig själv att bli mer kritiskt tänkande och försöka motivera mina inköpsbeslut bättre än tidigare. Och jag är glad för er andra bloggare vars information jag har tagit del av. Tack!

Annonser

”Aktiehippien” från vårt grannland som slår index år efter år

Några år efter att alla svenskar tvingades att börja fondspara i ppm började jag intressera mig lite för fonder. Det kändes som ett nödvändigt ont. Efter ett tag ”upptäckte” jag ”aktiehippien” Kristoffer Stensruds fondbolag, Skagen Fonder (i ppm har jag den största delen i hans fond Skagen Kon-Tiki). Nu när jag har haft ett intresse för fonder (och som nu har gått över till aktier) ett tag inser jag mer och mer hur extremt duktigt han är.

Sedan 1993, då Kristoffer Stensrud bildade Skagen Fonder, har han slagit index i sina fonder. Per år är hans avkastning ungefär 17 %. Hans filosofi är sunt förnuft! Investeringsfilosofin är strikt värdebaserad och precis som Warren Buffet skiljer han på priset och värdet. Man ska bara köpa aktier på bolag där värdet är uppenbart högre än aktiekursen. Skagen fonder föredrar lågt värderade företag av god kvalitet och med tillväxt. Stensrud letar ständigt efter felprissättningar på marknaden genom att leta efter företag med de tre ”u”:na; undervärderade, underanalyserade och impopulära (upopuläre på norska). De företag som är populära är ofta övervärderade. Eftersom värden inte sitter i länder och branscher utan i personer och företag så investerar alla Skagens fonder globalt. Han undviker moden och rykten. Man ska hålla sig undan det exotiska, han anser t.ex. att vind- och solkraft är vår tids bubbla. Vidare ska man akta sig för att försöka tima bottnar, det är bättre att gradvis gå in och ur en aktie. Han anser att alla kan vinna på aktier eftersom de är värdeskapande. Nollsummespel är inget han anser att man ska satsa på (t.ex. valutor).

Stensrud har t.ex. valt att lägga huvudkontoret i Stavanger på Norges västkust, precis som Warren Buffet som valde Omaha, Nebraska och även andra som placerar sig en bit från Wall Street. På detta sätt kan de hålla ett avstånd till finansbruset och det blir lättare att gå sin egen väg.

Aktiehippien säger att man inte ska vara rädd när marknaden går ner. För värdeorienterade förvaltare skapar en nedgående marknad möjligheter.

När man läser om hans filosofi mera tycker jag mig se många likheter med Warren Buffet och de andra superinvesterarna (Benjamin Graham, Peter Lynch, Philip A. Fisher etc.) Det som ändå verkar skilja Stensrud från t.ex. Warren Buffet och Philip A. Fisher är att han inte håller sina företag ”för evigt”. Han anser att det rätta värdet ska inträffa mellan 2 och 5 år efter investeringen, och då säljs aktierna.

Stensrud har ett avkastningskrav på 20 % per år och han letar efter företag med p/e-tal som är mindre än 5. För att hitta dessa företag går han upp tidigt och lusläser rapporter och årsredovisningar. De kvantifierbara metoder han använder sig av är det framför allt p/e-talet som är den bästa indikatorn. Men också p/försäljning, p/bokfört värde och p/cashflow.

En sak jag gillar med aktiehippien är att han har sin privata förmögenhet (snart 2 miljarder) investerad i sina egna fonder. Jag har under årens lopp alltid kollat om förvaltaren har sina privata pengar i fonden de förvaltar. Om de inte har det anser jag att denne har diskvalificerat sig själv eftersom han/hon inte tror på sig själv. Aktiehippien kör en begagnad Volvo och bor i ett enkelt hus. Hans intresse är fondförvaltandet i Skagen Kon-Tiki och läsning. Hans arbete och hobby är samma sak. Och han tar helst inte semester eftersom på sommaren när andra tar semester är det lättare att fynda. En intressant man som bor i vårt eget grannland.