En viktig skillnad mellan fattiga och rika

Det finns säkert många skillnader i tankesätt och levnadsstil etc. mellan fattiga och rika. Men en skillnad som jag för två år sedan fick upp ögonen för är det som Kiyosaki skriver om i sin bok Rich Dad, Poor Dad.

Han skriver att den stora skillnaden mellan fattiga, medelklass och rika är att de rika använder så mycket pengar de kan på att köpa tillgångar medan de fattiga köper skräp och krafs. Ofta lånar de fattiga dessutom till att köpa skräpet. På detta sätt har de ”köpt” skulder. (Detta tycker jag mig kunna se väldigt tydligt i tv-programmet ”Lyxfällan”.) Medelklassen köper kanske inte så mycket skräp, men de spenderar onödigt mycket pengar på konsumtion istället för investeringar. Ofta köper medelklassen för stora hus än vad de egentligen har råd med.

I min värld innebär denna kunskap (att man borde köpa tillgångar) att om man kan köpa så mycket aktier (eller ev. fonder) man kan så kommer man att bli rik så småningom. Jag har ännu inte kommit till den nivån att jag vågar investera i fastigheter eller bolag, men aktier går bra eftersom man kan köpa ett antal varje månad när lönen kommer.

Jag har tidigare kritiserat Kiyosaki för en hel del av hans andra attityder (jag tycker bl.a. att han har en nedlåtande attityd mot förvärvsarbete) men just denna detalj håller jag med om till 100 procent. Det är därför jag köper aktier så fort lönen kommer in på kontot; på detta sätt omvandlar jag mitt arbete till tillgångar.

Nästa detalj är att lära sig hur man ska placera pengarna, i vilka aktier/företag man ska investera i. Och där finns det mycket än att lära sig. Och det är därför jag bloggar själv och läser ”bli rik-bloggar” och aktiebloggar.

Tack för all kunskap ni delar med er av!

MVH Svenskmillionaire

Annonser

Portföljrapport april 2010

Trots nedgången under de senaste veckorna är portföljvärdet fortfarande 410 000 kr pga en insättning på 18 000 kr och några tusen i utdelningar. Det är allt lite surt att värdet är densamma trots en stor insättning och utdelningar, men det är skönt att värdet inte kom under 400 000 kr’s gränsen när man väl har kommit över den. 

Det känns skönt att man äntligen har börjat få utdelningar som har märkts. Jag har under våren varit en flitig användare av aktieutdelningskalendernhttp://www.dollarkursen.com/ På aktieutdelningskalendern kan man se när företagen i Sverige (plus Norge, Finland och USA) normalt ger utdelningar. Jag har använt aktieutdelningskalendern när jag har planerat vilka aktier man ska köpa så att man köper de i rätt ordning. Det vore trist att köpa dem månaden efter utdelningen. En mycket bra bonus är att Aktiestinsens och Warren Buffetts portföljer står med där också.

Jag gjorde en del förändringar i portföljen under april månad. När jag tänker efter kanske jag har varit lite för aktiv. Jag vill inte göra för många transaktioner, både pga av skatt och courtage, men jag ville ha något färre antal bolag i portföljen och därför sålde jag hela mitt innehav i både Fabege och SCA. Jag gick lite i vinst på båda men de har stått och stampat i flera månader nu så det kändes rätt. Jag sålde också av lite Axfood aktier (ungefär 10 000 kr). Jag köpte aktier i Ratos, Öresund, H&M, Kinnevik, Avanza, Lundbergs och lite BlackPearl för pengarna jag fick från försäljningarna och insättningen. Under månaden som gick har Avanza gått sjukt bra, medan Questerre har backat ordentligt. Jag behåller Questerre ändå, jag tror att aktien går upp när gaspriset stiger.

Nu ser portföljen ut som följer (i storleksordning):

Ratos                   14,1 %

Öresund               9,1 %

H&M                      9,0 %

Kinnevik              8,0 %

Tele2                     8,0 %

Blackpearl           7,8 %

Questerre            7,8 %

SäkI                       5,5 %

Avanza                 5,4 %

Latour                  5,2 %

Axfood                 4,8 %

Lundbergs          4,4 %

Svolder                2,7 %

Midway                1,0 %

Likvida medel   6,8 %

Tillbakablick 2009, Buffet-”inaktivitet” 2010 och portfölj-justering

Året 2009 var året då jag övergav ett sporadiskt fondsparande för att övergå till aktier och spara seriöst. Och 2009 var året då jag började blogga som ”svenskmillionaire”. Namnet valdes för att jag vill bli en millionaire i Sverige som är en av världens hårdast beskattande stater. Kan jag så kan vem som helst!

Det har varit oerhört intressant och givande. Både att börja spara i aktier och blogga. Att spara i aktier kommer att löna sig bl.a. eftersom man slipper fondavgifterna som blir oerhört stora efter ett antal år med ränta-på-ränta. Då är aktiesparandet så mycket bättre. Ett courtage och sedan kostar det inget (förutom alternativkostnaden). Det är också mycket mer spännande att försöka hitta undervärderade aktier än att hitta bra fonder (som ofta är grymt dyra). Jag har hunnit lära mig mycket, men hoppas kunna lära mig ännu mer under 2010 med hjälp av er andra bloggares lärorika inlägg.

De misstag jag har gjort under året var att köpa och sälja alldeles för ofta. Jag var för otålig helt enkelt. Och ibland chicken. När jag tittar tillbaka på året så inser jag att jag sålde Boliden alldeles för tidigt, där gick jag misste om många goa laxar. Även Swedbank och Scania sålde jag för tidigt. Att sälja H&M och SKF var också helt onödigt. Men nu tror jag att jag har lärt mig min läxa. Det är köp-och-behåll som gäller för min del.

En av Buffets principer är ”Tillämpa inaktivitet och inte hyperaktivitet”. Han menar att inaktivitet på börsen är intelligent beteende (medan aktivitet är det som gäller i andra delar av samhället). Om man år 2004 tittade på Buffets 6 största innehav så kan man se en ”konsekvent inaktivitet” (enligt James Pardoe i How Buffet does it). Moody’s innehavet ändrades senast år 2000, American Express innehavet ändrades år 1998, Coca-Cola 1994, Gillette 1989 och Washington Post 1973!! Vilket enormt tålamod och konsekvent följande av sin princip av inaktivitet. Och det är detta jag vill bli bättre på under 2010. Jag vill i princip inte sälja något av mina innehav, endast köpa mer av de bästa aktierna.

Jag tänker ofta på Rich Dad som säger att det gäller för lönearbetare att omvandla sin lön till tillgångar så fort som möjligt efter att lönen har kommit. Det är ju tillgångarna som gör att vi kan bli rika. Prylar kan man inte bli rik på. (Det ser man inte minst på programmet Lyxfällen. Jag minns särskilt ett avsnitt där en dam ”tvingades” sälja av en massa köksmaskiner och annat och sa att nu blir hon ju fattig. Hon hade verkligen inte fattat något om ekonomi. Hon var ju redan urfattig. Men de hjälpte henne att bättra på balansen.) Själv har jag i mina dar köpt massor med onödiga grejer som gjorde att jag kände mig rik: cd-skivor, dvd-filmer, böcker etc. Om jag istället hade investerat i aktier för dom pengarna hade jag troligen varit mångmiljonär idag. Det är riktigt jobbigt ibland när jag står framför cd-samlingen och tänker att jag kunde ha haft så mycket pengar på depån istället. Varför visste jag inte då vad jag vet nu??!!!?? Deprimerande, men jag försöker se det positiva med att jag nu iallafall är på gång.

Några nya aktier har tillkommit i december; för det jag kan lägga undan från decemberlönen har jag nu köpt mer AstraZeneca och en ny aktie: Fabege. AstraZeneca verkar gå starkt nu, p/e-talet är lågt och utdelningen är på 5 %. Fabege tror jag på nu när konjunkturen börjar vända. God jul till er alla! MVH Svenskmillionaire

En mer realistisk personlig ekonomisk prognos de närmsta fem åren

I mitt förra inlägg var jag mycket optimistisk i både avkastning och hur mycket jag kunde spara per månad. Jag skrev att jag förväntade mig 20 % och att jag kunde spara mellan 12 000 och 15 000 kr per månad. Nu gör jag en mer realistisk räkneövning där jag anger 10 % och ungefär 8 000 kr per månad istället (förutom nästa år då jag tror vi fortsatt klarar ungefär 15 000 kr per månad, men till hösten 2010 kommer hustrun att börja studera enligt planen och därför sjunker inkomsten).

Nu till räkneövningen:

300 000 kr i slutet på 2009.

470 000 kr i slutet på 2010. (300 000 * 10 % = 330 000 kr + investering ungefär 12 000 kr per månaden vilket ger ytterligare ungefär 140 000 kr = 470 000 kr.)

613 000 kr i slutet på 2011. (470 000 * 10 % = 517 000 kr + investering ungefär 8 000 kr per månad vilket ger ytterligare 96 000 kr = 613 000 kr.)

770 000 kr i slutet på 2012. (613 000 kr * 10 % = 674 300 kr + investering ungefär 8 000 kr per månad vilket ger ytterligare 96 000 kr = 770 000 kr.)

943 000 kr i slutet på 2013. (770 000 * 10 % = 847 000 kr + investering ungefär 8 000 kr per månad vilket ger ytterligare 96 000 kr = 943 000 kr.)

1 130 000 kr i slutet på 2014. (943 000 kr * 10 % = 1 037 300 kr + investering ungefär 8 000 kr per månad vilket ger ytterligare 96 000 kr = (avrundat) 1 130 000 kr.)

Det finns naturligtvis inga garantier för varken 10  eller 20 procents avkastning. Men istället för närmare två miljoner kommer vi mer realistiskt upp i drygt en miljon. Det är inte fy skam det heller.

Jag tror att det är Jim Rohn eller Brian Tracy som säger att mänskligheten överskattar sin förmåga på kort sikt men underskattar den på lång sikt. Det är så lätt att tänka att det inte är någon vits att spara eftersom det skulle ta så lång tid innan man kommer upp i någon ”vettig summa”. Men om man börjar så kommer pengarna in så småningom, långsamt i början och mer och mer efter några år. Detta året har besparingarna och avkastningen gjort att vi har gått från knappa 100 000 kr till snart 300 000 kr. Om vi kan ha sparat och investerat ihop en dryg miljon om fem år så är det mycket bra. Om det kan bli två miljoner så är det ju fantastiskt. Men lika bra som Warren Buffet och de andra höjdarna blir ju svårt, även om man strävar efter att lära sig deras visdom.

”Den största risken är du själv”

I Dagens Industri igår den 1 dec fanns en krönika av Björn Wilke som var mycket tankvärd. Han skriver att den farligaste aktören på börsen är vi själva och att vi beter oss farligt utan att veta om det.

Vårt beteende kan delas in i olika delar varav en är portföljens sammansättning. Han uppger att ungefär hälften av landets aktieägare bara har aktier i ett enda företag. Den andra halvan har i genomsnitt fem aktier i sin portfölj men då ofta inom samma bransch utan någon direkt riskspridning. Han skriver att ganska många har sitt sparkapital i företag som ligger utanför Stockholmsbörsen och ibland t.o.m. bolag där aktiehandeln sköts av bolagets ledning. När det är dystert på börserna blir det svårt att hitta köpare till denna typ av aktier.

Ett annat beteende som är mycket riskfyllt är att lita till skvaller, rykten och anonyma tips på chattsidor. Teknisk analys får sig också en känga: ”Många som använder sig av så kallad teknisk analys är inte medvetna om att den ‘analysen’ handlar om att förutse vad andra spekulanter kan tänkas göra.” Han skriver vidare: ”Handlar du med aktien dagligen är du i själva verket inne i något slags spel kring psykologin runt en viss aktie. Du har hamnat rätt långt från investeringar och sparande.”

Till sist varnar Björn Wilke för att låna pengar för att köpa aktier och att bara äga aktier någon eller några dagar.

Själv försöker jag mer och mer att tygla mitt rastlösa sinne och få större tålamod. Ju mer jag läser om investerare som lyckats tycker jag mig se att deras gemensamma nämnare ofta är tålamod. Jag måste också erkänna att när jag var i början av min ”investerarkarriär” köpte och sålde jag snabbt och tyckte att teknisk analys var häftigt. Men nu tycker jag att jag åtminstone har kommit så långt att jag har kommit förbi den fasen. Men det är klart att det är frestande att göra snabba klipp!

Varför är inte fler människor välbärgade?

I Bodo Schäfers fantastiska bok ”Vägen till ekonomisk frihet” skriver han att avsaknad av pengar beror på ett antal olika mer eller mindre psykologiska egenskaper. Han skriver ”Det är lätt att lära sig de grundläggande principer om välfärd… Men varför är då inte fler människor välbärgade? Därför att det är precis lika lätt att fortsätta vara fattig.” – Det är lätt att spara 10 % varje månad men det är också lätt att spendera pengarna!!!

De som inte bygger upp en förmögenhet har ett antal grundläggande åsikter som gör att de inte kan ha några pengar.

Till att börja med definierar inte de fattiga människorna rikedom klart och tydligt. Man måste alltså bestämma sig för vad som är rikedom för sig själv. Man ska se en tydlig summa framför sig. Jag ser flera summor framför mig. Först 300 000 kr, sedan 500 000 kr, därefter kommer 1000 000 kr. Sedan 2 miljoner 3 miljoner etc. ”Livet är som ett postorderföretag. Det ger oss precis det vi vill ha.” Man skriver inte till postorderföretaget att ”skicka något trevligt”. Man gör en exakt beställning. Men så länge man inte har fastställt en exakt summa kan livet inte skicka pengarna till oss. Tipset Bodo Schäfer ger är att skriva upp en summa som man strävar efter. Sedan kan man ju ändra siffran om den var för låg…

Människor som inte har några pengar gör välfärd till ett ”vandringsmål”. Han menar att många människor kanske sätter ett mål men så fort det dyker upp problem ändrar de målet. Målet ”vandrar”, så att säga. Lösningen på det är att sätta upp så stora mål att de överskuggar alla problem. Stora mål gör att vi intresserar oss mer, upptäcker fler möjligheter och lär känna fler viktiga människor. Nu är mitt mål mycket högre än förut. För några år sedan var målet att kunna ha pengar för dagen. Sedan blev det att få ihop en miljon under mitt liv. Nu tror jag att jag innan pensionen kan komma upp i 20-30 miljoner. Det blir inte lätt, men när jag tänker på det blir jag ruggigt motiverad att spara och investera smart.

Människor som inte har några pengar gör aldrig välstånd till ett absolut måste. De som är rika har ofta gjort sitt mål att få välstånd till ett måste. De övervinner alla svårigheter på vägen och ser till att de hela tiden går framåt. Ett ytterligare tips Bodo Schäfer ger, för att göra rikedom till ett måste, är att förpliktiga sig offentligt. På det sättet har man andra människors ögon på sig också. Vad gäller detta råd så håller jag nog inte med, vi har iallafall bestämt oss för att inte göra det. Jag och hustrun har däremot förpliktigat oss mot varandra. Sedan gör jag det här på bloggen. Men inte inför arbetskamrater, släkt eller vänner.

Människor som inte har några pengar håller inte ut. Det gäller att som Winston Churchill sa: Ge aldrig, aldrig, aldrig, aldrig upp! Man måste helt enkelt hitta något sätt att orka hela vägen. Ett sätt är att se sig själv i bilder när man har allt det man önskar sig. Ett annat tips Bodo Schäfer ger är att göra en scrapbook eller ett album med bilder på fina hus, läckra bilar, fantastiska miljöer och resemål. Detta album kan sedan motivera oss när det är motigt. Detta har jag inte heller gjort. Det känns lite halvpatetiskt. Men å andra sidan tänker jag ofta på hur drömhuset ska se ut, hur drömsemestern kommer att vara etc.

Människor som inte har några pengar tar inte något ansvar. Man måste ta ansvar för allt som händer i livet, både förluster och vinster. Så fort man tar på sig ansvaret känner man frihet. Det är lätt att skylla på familjen, jobbet, regeringen och skatterna. Men då ger man bort sin personliga makt. Det gäller att ta ansvar för allt!

Människor som inte har några pengar är inte beredda att satsa 110 procent. Det går att ursäkta sig. Det finns två livslögner som är livsfarliga: 1. Även i framtiden kommer jag vara nöjd med det jag har. 2. Om jag satsade allt, då skulle jag vara den bäste. Bodo Schäfer skriver att bakom båda dessa gömmer sig självbedrägeri, rädsla och avsaknad av äkta självkänsla. Att i framtiden vara nöjd med hur vi har det idag motsäger den mänskliga naturen av att vilja växa och utvecklas. ”En människa som slutar växa, börjar dö!”

Vad gäller den andra livslögnen; Vad skulle hända om den personen (som säger att om jag verkligen satsade skulle jag vara bäst) verkligen satsade allt? Då skulle det nog bli uppenbart för personen själv och omgivningen att de faktiskt inte var så duktiga, kompetenta och framgångsrika. Och det är just det de är rädda för. Men den som verkligen satsar allt, kanske också lyckas. Men man ska inte ”gömma sig genom att försöka framstå som en cool levnadskonstnär.”

Människor som inte har några pengar saknar en bra coach. Precis som idrottsmän behöver coacher för att fortsätta utvecklas, så behöver de som strävar efter utveckling i arbetslivet och utveckling av ekonomin en coach. Även superstjärnor behöver någon som man kan diskutera med, och därför behöver vi också det. Vad gäller mig själv så ser jag min blogg och er andra bloggare som en sorts coach för mig. Jag har alltså ingen coach som jag går till och träffar en gång i månaden. Men det är klart, det kanske inte hade varit så dumt…

Jag kan verkligen rekommendera Bodo Schäfers bok, den är oerhört motiverande och intressant. Jag planerar att skriva mer om hans tankar här i bloggen också.

”Du är väl ganska rik. Blir man lycklig av pengar?”

Den frågan ställde Elin Bohman från Metro till Andreas Carlsson. Andreas Carlsson är ett vanligt namn i Sverige, men denne är den relativt anonyme, men mycket framgångsrike låtskrivaren. Han har skrivit massor av hits till många världsartister som Celine Dion, Backstreet Boys och Britney Spears.

Hans svar på frågan ”Blir man lycklig av pengar?” är faktiskt ett av de bästa jag har hört på den frågan. Han svarade enligt Metro den 16 oktober 2009 pdf versionen sidan 23 följande: ”Man blir lycklig av att slippa tänka på pengar.”

 ( http://www.metro.se/se/misc/pdf/2009/10/16/SERIK_2009_10_16.pdf )

Wow, vilket gött svar! ”Man blir lycklig av att slippa tänka på pengar.”

Det var något i mig som klickade till när jag läste det. Det är ju precis det det handlar om. Att slippa oroa sig för att man har tillräckligt med pengar. Att slippa oroa sig för att något ska hända som gör att man måste betala pengar för något, pengar som man inte har. Att ha friheten att kunna köpa det man verkligen vill ha. Om man vill ha en sommarstuga någonstans, att man kan köpa det. Eller att man kan göra en jorden-runt-kryssning om man vill det. Men inte bara det; man har friheten kanske t.o.m. att sluta arbeta på ett lönearbete. Man kanske hellre vill åka till Afrika och hjälpa till med att gräva vattenbrunnar, eller åka till Amazonas för att bo på en flotte. Eller om man vill skänka bort pengarna till goda ändamål. Eller vad det nu är man vill göra.

Pengar är inte allt och pengar löser inte alla problem. Men med pengar kommer man att kunna besöka fascinerande platser, lära känna spännande människor. Självförtroendet växer och man kan använda tiden till exakt det man vill.

Det kan också finnas en del anledningar till att bli rik som kanske inte är riktigt lika ”ädla”: ”Den som har mest när den dör vinner.” Det kan bli som en tävling inom familjen eller kompiskretsen om vem som har störst hus, dyraste bilen, flottaste sommarstället. Jag måste erkänna att tävlingsmomentet i att spara pengar motiverar mig till viss det. Men det är kanske bara 20 % av anledningen till varför jag vill bli rik. (Även om det är svårt att sätta procenttal på sina känslor.)

Andra vill bli rika för att kunna ge bort pengarna. Det finns flera exempel på megarika personer som har delat ut sin förmögenhet innan de dog. Andrew Carnegie är ett exempel, han skänkte pengar till att bygga bibliotek runt om i USA och världen. Idag har vi Bill Gates som använder sin tid till letar efter goda ändamål dit han kan skänka sina pengar som han har i en gigantisk miljardfond. Många av Bill Gates förmögna vänner (bl.a. Warren Buffet) skänker i sin tur sina pengar till fonden.

Vad säger ni där ute? Varför ska man bli rik egentligen?