Den som ska skämmas är Wanja Lundby-Wedin

Jag har arbetat hårt idag och på rasten kollade jag in DI och möttes av Wanja Lundby-Wedins ansikte. Hon sa, angående några uttalanden från Svenskt Näringsliv gällande avtalsrörelsen som snart kommer igång på allvar; ”Vad är det för jäkla trams. De ska skämmas. Det blir aldrig nollavtal och det blir aldrig stopp för centrala avtal. Vi måste vara stenhårda i detta, kamrater.” och ”Vi är ansvarstagande och kommer att kräva lönenivåer som vi vet att ekonomin tål och som ger reala löneökningar utan att späda på arbetslösheten.” Hon är också förvånad över KI:s råd inför avtalsrörelsen: ”De kan väl berätta om de ekonomiska förutsättningarna, men att ge råd om på vilken nivå löneökningarna ska ligga och hur långa avtalsperioder vi ska ha är kanske lite märkligt att KI lägger sig i”.

För det första. LO vill vara ”stenhårda” även när det är till Sveriges nackdel och endast till fördel för dom själva. Fackförbunden har ju som regel att aldrig aldrig aldrig ge efter på något som de har vunnit även om det skadar resten. Och här kommer det fram åter en gång .

För det andra. LO och Wanja Lundby-Wedin kan inte anses vara ansvarstagande. Hur hon kan ta de orden i sin mun är oförstående. Dubbelmoral är det minsta man kan säga. LO vill ta ut så höga löner som ekonomin ”tål”. Halvsant. De tar ofta ut så höga löner att småföretagare går i konkurs. Och LO vill hellre att företag går i konkurs än jämka på sina lönekrav.

För det tredje. Jag tycker att KI inte har gjort någonting förvånande. Det som förvånar mig är däremot att facket uttalar sig om saker de inte vet. LO förstår inte att det är företagen som drar in pengarna till Sverige. Visst är företagen beroende av arbetskraft, men om företagen togs bort då skulle det inte finnas något arbete att gå till. Det är företagarna som driver Sverige. Och de bör få mycket lättare, både ekonomiskt och byråkratiskt, att göra affärer, sälja tjänster och tillverka varor etc.

Till sist. Den som ska ”skämmas” är hycklaren Wanja Lundby-Wedin själv. Förtroendet är helt borta för henne precis som för hennes kamrat Mona Sahlin. Wanja Lundby-Wedin klarar ju inte av sitt arbete i de 20 olika styrelser hon sitter plus ordförandeskapet i LO. Och att hon dessutom har en enorm lön som hennes medlemmar får betala från sina surt förvärvade pengar är hyckleri av högsta sort eftersom hon säger sig värna om den lilla människan.

Annonser

Peter Lynch: småsparare är bättre på att hitta vinnaraktier

Under tretton år steg Peter Lynch’s fond Fidelity Magellan med 2700 %. Inte ett enda år var förlustår. Det är nästan 30 % per år.

Peter Lynch intresserade sig för aktier när han var 11 år och arbetade som klubbärare på golfklubben. Han läste om företagen han hörde näringslivshöjdarna prata om när de spelade golf. Han fortsatte att arbeta som klubbärare även under sina högskolestudier. Hans första placering var i ett flygtransportföretag som han tjänade mycket pengar på och han kunde sluta bära golfklubbor.

När Peter Lynch var 33 år tog han över Magellanfonden på Fidelity. Fondens förmögen var 25 miljoner USD och 13 år senare var den värd 14 miljarder USD. Fonden fick till slut stänga för ytterligare köp. Den hade blivit för stor. Hans resultat med Magellan är ett svårslaget rekord.

Peter Lynch anser att bara man kan hitta några ”tio-taggare” (aktier som ökar i värde tio gånger) och hinner ur sina förlustaktier i tid så kan man lyckas med sina placeringar. Hans favoritaktier är små snabbväxande företag som varit lönsamma under några år och som bara fortsätter att växa. Han undviker långsamt växande företag. Hans strategi är att öka innehavet i de aktier som går bra. Om man hittar några sådana aktier kan lyckan vara gjord. Han menar att det finns mängder av bra aktier och att det räcker med att hitta ett par. Lyckas man i 60 % av sina placeringar är man duktig.

Peter Lynch är på en del sätt annorlunda än andra stora investerare. Han hade ofta väldigt många olika aktier i fonden. Som mest hade han 1400 st olika aktiebolag. Han sa att den som vänder på flest stenar hittar flest intressanta företag. 

Vi småsparare kan glädjas åt att han anser att småspararna lättare kan hitta vinnaraktier än de professionella förvaltarna genom att observera omgivningen och få en uppfattning om vilka företag som går bra. Småspararen kan också agera mycket snabbare än en förvaltare som ofta måste ta hänsyn till regleringar.

Peter Lynch har skrivit ett antal böcker: Learn to Earn, One Up on Wall Street och Beating the Street. Vid tillfälle måste jag läsa någon av dom för att förstå mer av hans teorier.

”Aktiestinsens” placeringsfilosofi liknar Warren Buffets

Jag blir så motiverad av ”Aktiestinsen” Lennart Israelsson. Han har haft ett relativt lågavlönat arbete under mer än 40 år och under tiden har han gjort sig en förmögenhet på aktier.

Han föddes 1916 på en gård i Småland och är alltså 93 år idag och är lika nyfiken och alert som tidigare. Sommaren 2007 var han i god för 138 miljoner kr.

Vid 13 års ålder slutade han skolan och arbetade på gårdar och i industri. 1939 åkte han hem till familjen i Småland och såg i samband med det en annons om ett arbete som stationskarl på järnvägen i Kalmar. Han började där 1940 och gick i pension 1980.

Under tiden han arbetade började han intressera sig för aktier som ett sätt att inflationsskydda sina pengar. Han läste på nättern under tre år C.R. Pokornys artiklar i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning när han väntade på tågen. 

1946 tog han mod till sig och köpte 5 Sandvik aktier för 600 kr (vilket innebar ungefär 4 månadslöner). Han var då 30 år gammal. Han höll detta hemligt för mamma som han visste skulle börja berätta skräckhistorier om bekanta som hade ruinerat sig under Kreuger-krisen.

Efter några år köpte han aktier i Industrivärden, Investor, Ratos och Custos. Och 1980, lagom till pensionen, var aktieportföljen värd 1 000 000 kr.

Tio år efter (1990) att han nådde sin första miljon hade portföljen ökat till 15 miljoner kr. Under kraschen i början på 1990-talet förlorade han 10 miljoner, portföljens värde var 5 miljoner. Men han hade tålamod och höll huvudet kallt och fortsatte investera.

Ytterligare tio år senare, år 2000, var portföljen värd 56 miljoner kr.

Ytterligare 7 år senare, år 2007, var portföljen värd 138 miljoner kr.

Aktiestinsens placeringsfilosofi är ganska lik Warren Buffets; långsiktighet och att det finns en skillnad mellan pris och värde. Priset är det du betalar och värdet är det du får. Det handlar också om ränta-på-ränta och att återinvestera utdelningarna.

Aktiestinsens grundregler handlar om substansvärde, direktavkastning och p/e-tal. Substansrabatt: Om man kan köpa en krona för 50 öre ska bli det en bra affär! Direktavkastningen ska vara på mellan 3 och 6 %. P/e-talet ska vara mellan 5-20. Och han lånar inte till att köpa aktier. Ett allmänt råd han ger är att köpa när ingen vågar äga aktier och sälja när alla tror att det är riskfritt.

Hans grundregler gjorde att han inte investerade i IT-aktier i slutet på 1990-talet. Han investerade istället i fastigheter och skog. Dessa gick upp flera hundra procent. Och det gjorde inte IT-aktierna! Fondförvaltare och unga förståsigpåare ger han inte mycket för. Vad som krävs är sunt förnuft.

Aktiestinsens största innehav idag är Industrivärden, Öresund, Ratos, Latour och Lundbergs.

Hans privata intressen är stavgång varje dag, dans (fredag kväll) och att lösa korsord. Han läser bokslut och förbereder föredrag. Och han är nykterist.

Vad jag tycker är särskilt motiverande med Aktiestinsens placeringsstrategi är långsiktigheten. Aktiestinsen behåller sina aktier både i uppgång och nedgång. Hans stora tålamod och förmåga att inte drabbas av panik inspirerar mig att hålla huvudet kallt och se långsiktigt, han har ju bevisat att det fungerar.

Detta är Aktiestinsens kompletta aktieportfölj den 15 maj 2008 (enligt DI).
Addtech 10.400, Assa Abloy 8.000, Avanza 31.250, Beijer Alma 4.000, Bure 24.000, Bilia 1.000, Broströms 2.000, Castellum 20.000, Eniro 4.000, Expanda 2.000, Elgruppen 2.000. Fagerhult 5.000, Fastpartner 50.000, Gunnebo 4.000, Gunnebo Industrier 2.000, Hagströmer och Qviberg 18.000, Geveko 6.600, Fabege 35.250, Industrivärden A 47.000 Industrivärden C 20.000, Investor A 20.000, Investor B 20.000. Kungsleden 36.000, Klövern 10.000, Latour 7.500, Latour B 15.000, Ledstiernan 10.000. (inköpspris 1,35 kronor). Lundbergs 20.000, Malmbergs 4.000, Midway 20.000, Nordea 10.000, Novotek 8.000, Ratos A 8.000, Ratos B 82.000, Reijlers 10.000, Saab 2.000, Securitas Systems 16.000, Securitas 16.000, SEB 1.000, Sigma 6.000, Stora A 5.000, Stora B 5.000, Svolder 30.000, Säki 5.000, Sensys Traffic 20.000. Telelogic 2.000, Prevas 10.000, Telia Sonera 17.000, Trelleborg 1.000, Wihlborgs 14.400, Xano 10.000, Öresund 90.000, Getinge 2.000, Transatlantic 10.000, Skanska 6.000, Catena 1.000, Connecta 5.000, HiQ 4.000, Lindab 400 Novotek 8.000.

Ekonomiskt oberoende contra välfärdsstaten (The Fable of the Gullible Gull)

Jag läste i helgen en gammal artikel från Reader’s Digest  oktober 1950 s. 32 ”Fable of the Gullible Gull”. Det är en mycket ”simpel” berättelse, men fruktansvärt bra och tankvärd. Trots att den är nästan 60 år gammal är den mer aktuell än någonsin.

”I St. Augustine i Florida svälter stora flockar fiskmåsar ihjäl trots att det finns gott om fisk, men måsarna vet inte hur de ska fånga fisken. Under flera ‘fiskmåsgenerationer’ har de försörjt sig på avskrädet som räkflottan i hamnen har lämnat efter sig. Nu har denna flotta flyttat. Räkfiskarna hade skapat en ‘välfärdsstat’ för fiskmåsarna. Fiskmåsarna bemödade sig aldrig om att lära sig att fiska själva och de undervisade aldrig sina barn i fiske. I stället ledde de sina små till räknäten. De vackra fiskmåsarna som nästan symboliserar friheten själv, svälter nu till döds på grund av att de gav efter för ’något-för-ingenting-myten’! De offrade sitt oberoende för allmosor. Alldeles för många människor är sådana. De ser inte att det är något fel i att plocka det härliga avskrädet från skattenäten som tillhör USA:s regerings ’räkflotta’. Men vad kommer att hända när staten har uttömt sina resurser? Vad händer barnen i kommande generationer? Låt oss inte bli lättlurade fiskmåsar. Vi måste bevara vår talang för att vara oberoende, vår gåva att skapa egna möjligheter, vår känsla för idoghet och vår sanna kärlek till oberoende.”

Att vilja ha och ta emot oförtjänta förmåner har blivit alldeles för naturligt i vårt samhälle. De politiska valens utgång beror ofta på vad kandidaterna lovar att göra med regeringens ekonomiska resurser för dem som röstar på dem. Bidragstagare röstar på det parti som lovar mest och eftersom de är så många ser några partier lättköpta röster framför sig. De länder som accepterar och tillämpar detta i en stat kommer göra medborgarna till inkompetenta soffpotatisar utan självrespekt.

Man ska vara självförsörjande och oberoende av andra för sin existens. Det är inte bara de styrande som gör sig skyldiga till detta. Många föräldrar gör sina barn till ”lättlurade måsar” genom att låta barnen göra vad de vill och genom att dela ut ”allmosor” från familjens ekonomiska resurser. Sådana handlingar från föräldrarnas sida är förödande för barnen än något samhällsprogram. Våra barn får bara pengar efter att de har gjort en insats i form av någon sorts arbete; städ, tvätt, trädgårdsarbete etc. Vi lär dom att man aldrig får pengar för ingenting, vill man ha pengar måste man jobba för det.

Warren Buffett: ”Kortsiktighet knäcker kapitalismen”

Saxat från DI. Kortsiktigheten hotar förtroendet för den amerikanska kapitalismen, dundrar superinvesteraren Warren Buffett. Tillsammans med 27 andra tunga amerikanska företagskändisar går han till attack mot kvartalskapitalismen. I ett öppet brev riktar Buffett med flera giftig kritik mot det kortsiktiga agerandet hos ”styrelser, företagsledningar, aktieägare och myndigheter”.

Kortsiktigheten har varit på bekostnad av ”önskvärd långsiktig tillväxt och uthålliga vinster”, skriver de. Avsändare är Aspen Institute, som förutom Buffett innefattar bland andra tidigare IBM-bossen Lou Gerstner och fondbolaget Vanguards grundare John Bogle. Benägenheten att prioritera vinst nästa kvartal i stället för att ta tuffa långsiktiga beslut har satt hela USA:s näringsliv på spel, enligt brevskrivarna. ”Vi anser att kortsiktiga mål har urholkat förtroendet för att de amerikanska företagen kan fortsätta vara grunden för det fria företagandet vilket i sin tur varit grunden för hela vår ekonomi”. Warren Buffett själv är känd för att ha byggt upp sin legendariska förmögenhet med omtalat långsiktiga investeringar. Han var också en tidig kritiker av marknaden för den bolånekopplade värdepappershandel som sedermera utlöste finanskrisen. Buffett kallade bolånepappren för finansvärldens massförstörelsevapen. ///

Exakt. Kunde inte sagt det bättre själv. Kortsiktigheten och girigheten har förstört hur mycket som helst. Jag tror på kapitalismen, men när det är kortsiktigt blir det för egoistiskt och då riskerar vi det enda system som har fungerat under flera hundra år (vilket är det enda i sitt slag).

Spara pengar OCH bli smalare genom att inte dricka juice.

Texten är tagen från mitt svar på en kommentar. Jag tycker att det är riktigt intressant, eftersom man har fått lära sig från Arla bl.a. att juice är så oerhört nyttigt.

Det finns socker i juicen, och inte bara fruktsocker. Det finns druvsocker, fruktsocker och sackaros.

Visst är juice bättre än läsk, men sockermängden är lika stor. Därför är det bra att inte dricka mycket juice. Se också nedan.

På GP ( http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=134&a=309559 ) skriver Janette Vera: De flesta juicesorter innehåller 11 gram kolhydrater per 100 milliliter. Detta innebär cirka 3,5 sockerbitar. Observera att detta är naturligt socker, fruktos. Skillnaden mellan äppeljuice, apelsinjuice eller annan juice är minimal. Detta innebär att det spelar ingen roll vad det är för sorts juice du dricker, fruktsockerhalten är nästan densamma. När det gäller läsk så ligger sockerhalten på cirka 10 till 11 g per milliliter, det vill säga nästan som i juicen, fast nu pratar vi om rent socker, alltså tillsatt. Juice innehåller, trots att det ger lika mycket kalorier som läsk, även lite fibrer, C-vitamin och andra nyttigheter. Att i stället äta en hel apelsin ger mycket mer fibrer än juice, mer C-vitamin och mindre socker. Ett glas juice (cirka 2 dl) ger 7 sockerbitar, en apelsin cirka 3 stycken.

På Arlas hemsida (http://www.arla.se/Default____17667.aspx) står det bl.a.:
Juice innehåller inte något tillsatt socker. Det socker som finns i juicen kommer från frukten och det är fruktsocker, druvsocker och sackaros (samma sockerart som vanligt socker). Det finns knappt tio gram enkla sockerarter i en apelsin, det motsvarar lite drygt två sockerbitar. En banan har nästan dubbelt så mycket och ett äpple lite drygt tre sockerbitar. Frukten innehåller naturligt socker, precis som juicen. Det är nio gram enkla sockerarter i en deciliter apelsinjuice, eftersom varje sockerbit väger fyra gram lägger man 2 sockerbitar framför juiceglaset. Men sockerbitarna lurar tidningsläsaren att tro att det är tillsatt socker i juicen vilket det alltså inte är. De båda sockerbitarna motsvarar det naturliga innehållet av enkla kolhydrater som finns i frukten. Läsk är en sockerlösning, det vill säga, kolsyrat vatten, socker, smak- och ibland även färgämnen. Allt socker i läsk består av tillsatt socker.
Sockret i juicen är fruktens naturliga innehåll av druvsocker, fruktsocker och sackaros. Läsken ger ingen näring förutom kolhydrater, men juicen är full av vitaminer och mineraler.

Spara 100-lappar varje månad genom att sluta dricka juice.

Något hände i somras! Min hustru sa till mig i augusti att något hade hänt under sommaren. Hon hade märkt att jag hade blivit ännu mer sparsam än tidigare. Bl.a. slutade jag att köpa juice.

Tidigare hade jag druckit juice i mängder; apelsinjuice, äpplejuice, olika blandningar av juice. Ibland hade jag köpt de dyrare juicerna/pressade frukterna; pressad hallon, pressad jordgubb etc. Men plötsligt slog det mig, varför ska jag bälga i mig dyra juicer som dessutom ofta innehåller mängder med socker. Jag älskade att dricka juice, men nu ser jag alla pengarna jag sparar som en ännu större belöning än att dricka den goda juicen.

Hustrun kontrade genom att börja baka bröd igen. Hon bakar ett fantastiskt gott bröd, mörkt och saftigt. T.o.m. barn gillar brödet med skinkost eller jordnötssmör på. Så på detta sätt har vi under de senaste månaderna sparat ett antal 100-lappar (kanske t.o.m. så mycket som 1000 kr sammanlagt) med tanke på hur dyrt det är att köpa juice och bröd i butik. Under ett år blir det kanske 6 000 kr som man kan köpa 60 Nokia-aktier för.

Publicerat i Att spara. 6 Comments »