Investeraren Philip A. Fisher köpte och höll kvar sina aktier hela livet

Fisher hade en investeringsfilosofi som han ibland ville känneteckna som ”contrarian”, att gå emot strömmen. Om man gick emot strömmen kunde man hitta företag som var förbisedda och undervärderade. Han skilde sig också från majoriteten av investerarna genom att han inte ville ha aktier i många företag. Han ville bara ha en handfull, max tio företag som man följer noggrant. Fisher förlöjligade kortsiktiga investerar och han investerade inte i företag som hade kortsiktig vinstmaximering.

Det viktiga för Fisher var att han kunde ha aktierna länge, helst minst 30 år. En del behöll han hela livet (bl.a. Texas Instruments och Motorola). De flesta av hans investeringar hade skicklig ledning och var ledande i sin bransch. Vidare var de tillväxtorienterade och ville utvecklas. Han undvek konsumentföretag, finansföretag och försäkringsbolag. Han gillade inte heller företag som var bra på att sälja sig själva och dela ut all vinst i utdelningar (han föredrog att mycket vinst återinvesterades) och nystartade företag.

Fisher sa att om man investerar i ledande företag och behåller aktierna länge så kan man tjäna stora pengar i takt med att företaget växer sig större. Han ville investera i företag som hade långsiktiga mål. Att satsa på nystartade företag, ta onödiga risker eller försök pricka in bottnar och toppar behöver man inte för att bli förmögen på aktier. Fisher skriver i sin bok att om man har valt rätt företag behöver man aldrig sälja aktien. Han anser att även om aktien har stigit kraftig så ska man inte sälja den. Det är bättre att sitta kvar. Endast några få situationer gör att man får sälja sina aktier: om man har gjort en felaktig analys, om företaget och dess ledning försämras kraftig på något sätt och om någon annan investering utklassar någon av de befintliga aktierna.

Här ser vi likheter med Warren Buffets filosofi och Aktiestinsen: Att investera i få bolag och hålla kvar dom resten av livet! En sak som jag slogs av var också att Fisher menar att ett högt p/e tal inte behöver avskräcka från att investera i ett bra företag. Ett bra företag förtjänar en hög värdering. Detta går också samman med Warren Buffets attityd; Jag köper hellre ett strålande företag till ett dyrt pris än en ok företag till ett ok pris.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: