Jag är trött på Rich Dad’s gapighet, Robert Kiyosaki verkar förakta värdet av det hårda arbetet

Innan jag fortsätter vill jag bara säga att Rich Dad är en bra bok, precis som uppföljarna. Böckerna har gett mig många bra insikter. Som exempel kan vi titta på sidan 268-269 i Cashflow Quadrant (den svenska utgåvan); ”Snabbguide till rikedom”. Där kan vi läsa att att skillnaden mellan framgångsrika medelklassinvesterare och fattiga bl.a. handlar om att de som är fattiga ofta tänker att man ska bli rik fort (t.ex. med hjälp av lotteri) medan de framgångsrika medelklassinvesterarna sparar 10-20 % av lönen som de investerar långsiktigt. Detta är i linje med alla andra böcker jag har läst om investeringar och om hur man kan bli rik.

Men nu är jag så trött på Rich Dad’s ”gapighet”.

Om man lyssnar på Robert Kiyosaki på Youtube t.ex. bli man bara irriterad. Och när man väl har sett det där lyser det igenom i böckerna också. Han har sagt t.ex. att hans livsstil kan bara upprätthållas om man är rik, och rikedomen börjar vid 10 miljoner dollar!! Låt oss vara uppriktiga, jag tror inte att så många procent av världens befolkning kan komma upp i de summorna. Ibland känns det som att han föraktar hårt arbetande människor som gör allt de är kapabla till. Robert Kiyosaki skriver vidare (samma sida som ovan) att de rika de skapar produkter och service som de kan sälja till de fattiga och medelklassen (underförstått: de manipulerbara klåparna). Det vidriga är att han inte verkar inse att vi alla är beroende av varandra. Ingen kan bli rik ensam. De fattiga och medelklassen är till för att köpa hans produkter så att han kan bli rik! Jag förstår ju att man måste ha köpare till produkterna, och att företagen är till för att tjäna pengar, men när han skriver på det här sättet bli jag irriterad över det kortsynta eller vad man ska kalla det.

Robert Kiyosaki tjatar mycket om att pengar arbetar för dom rika så att själva inte behöver arbeta. Visst, jag vill också att mina investeringar ska ge mig avkastning/ränta/utdelning, men det betyder inte att man ska förakta arbete. Om man jämför med mina ”investeringsidoler” (Graham, Buffet, Aktiestinsen, Fisher, Lynch etc.) så arbetade alla hårt på sina kontor eller arbeten under många år. De har genom sina liv visat att arbete i sig är något bra och inget att förakta. Warren Buffet har inte tänkt att lägga av, vad jag vet, och han är nästan 80 år. Det är något som jag tycker att Rich Dad kan fundera lite över.

Annonser
Publicerat i Rich Dad. 1 Comment »

Betala dig själv först!!! Då kan du bli rik!

”The Richest Man in Babylon” av George S. Clason (från 1926) handlar om principen om att alltid betala sig själv först. Det betyder att så fort lönen kommer, lägg undan t.ex. 10 % av inkomsten på ett sparkonto, en aktiedepå eller en kapitalförsäkring etc. (Det ska gärna vara lite svårt att få ut pengarna igen från kontot.)

Det är svårt att utveckla vanan att spara t.ex. 10 % på all inkomst, det krävs en enorm viljestyrka. Om man inte kan spara 10 %, börja med 1 %, eller 2 % av all inkomst och försök hela tiden att öka siffran. Det viktiga är att man lägger undan summan direkt när man får lönen. Lev på de resterande pengarna. Man behöver ofta börja med att ifrågasätta alla utgifter. Behöver man verkligen allt man köper varje månad? En idé är att skjuta upp alla stora inköp och alla inköp som inte är akuta (på riktigt!) en vecka eller en månad. Ju längre man väntar desto bättre pris blir det ofta. Ibland försvinner t.o.m. ”behovet” man hade och man inser att det var bara en spontan önskan. När man har lärt sig att leva på det som är kvar ökar man siffran ytterligare tills man har kommit upp till åtminstone 10 %. Sedan kan man gå vidare till 20 % eller kanske 30 % av sin inkomst.

När man har lyckats spara ett tag på detta sätt märker man att sparkontot växer. Vid det tillfället kommer man att bli allt mer försiktig med sina utgifter. Det blir roligt att spara. Det blir faktiskt mycket roligare att spara än att köpa spontana grejer.

Vem som helst, även de som har låg lön, kan vara mångmiljonärer vid 60 års ålder om man lyckas spara 1000 kr varje månad och investera pengarna. Sparar man mer än 1000 kr i månaden, t.ex. att man har som mål att spara 10 % av all inkomst så kan det gå på 10-15 år.

Det som är så fascinerande är att så fort som vanan har blivit automatisk är det bara tiden som fattas för att den ekonomiska framgången ska förverkligas.

Orsaken till varför många inte har en bra sparad summa på sina konton är för att de ägnar sig åt impulsköp. De ser något de vill ha och de köper det. Själv har jag också gjort det, särskilt böcker, filmer, musik och kläder. Man köper på känsla utan att tänka. Och man tänker att det ändå inte är en stor summa, det spelar ingen roll. Men den sammanlagda summan blir ändå stor. Parkinsons lag säger att utgifterna ökar i takt med inkomsterna. Det spelar ingen roll hur mycket man tjänar, man tenderar ändå att göra av med allt. Och effekten blir att man aldrig kan spara något. Här passar ett ganska brutalt citat in: 

”En del av allt det du tjänar är för dig själv och om du inte är en person som kan spara pengar, så finns inte de frön inom dig som leder till framgång.” W. Clement Stone

Vill man läsa mer om detta så läs gärna Brian Tracys ”Ekonomiskt Oberoende” där jag har tagit många av idéerna men läs särskilt ”The Richest Man in Babylon” av George S. Clason (från 1926) som är en helt fantastisk bok.

Statusens 5-i-topp gjorde mig glad, till min stora förvåning!!

I dagensps ( http://www.dagensps.se/slideshow.xml?article=/artiklar/2009/09/25/08085748/index.xml&picture=1&__toolbar=0 ) kunde man läsa om statusens 5-i-topp. Det jag läste gjorde mig överraskad och glad! Jag trodde att det skulle handla om bilar, prylar, klockor, märkeskläder, etc. men det var det inte alls. Se nedan:

Så här får du högre status enligt Marie Söderqvist Tralau:

1. Var allmänbildad!

2. Var duktig på ditt arbete!

3. Arbeta ihop din egen förmögenhet!

4. Var en duktig och engagerad förälder!

5. Tala flera olika språk!

Detta var glada nyheter för mig! Det är ju positiva värden! Alla dessa saker arbetar jag för varje vecka. Om alla försökte bli bättre på sina arbeten och vara goda föräldrar skulle nog samhället se annorlunda ut.

Vi sparar nästan 30 % av nettoinkomsten; denna månaden köpte vi Tele2 och Avanza.

Hustrun och jag får in ungefär 35 000 kr netto varje månad. Av dom försöker vi spara 10 000 kr. Vi betalar in till Avanza direkt och köper aktier för dom. Sedan lever vi på resten. Om det blir akut att vi måste ha pengar till mat etc. använder vi oss av ett ”reserv” Eurocard. Det går ganska bra. Ibland känns det som att det är lite tajt med pengarna men vi lyckas nästan varje månad att spara 30 %.

Denna månaden köpte vi Tele2 och Avanza. Det var bra att det var lite rabatt idag.

Black Pearl upp 6 % på en vecka

Det norska Investtech har listat fem köpvärda svenska aktier i DI.se. De använder teknisk analys och den senaste svenska listan med köprekommendationer omfattar följande bolag;

Ventilationskoncernen Lindab International AB
Stålbjässen SSAB
Oljebolaget Black Pearl Resources
Utsläppshandelsföretaget Tricorona
Port- och pumpbolaget Cardo

Mycket intressant. Själv är jag mer inriktad på att använda fundamental analys, men jag tyckte ändå att det var intressant att läsa om denna rekommendation. Idag gick Black Pearl upp med 3,5 %.

Investeraren Philip A. Fisher köpte och höll kvar sina aktier hela livet

Fisher hade en investeringsfilosofi som han ibland ville känneteckna som ”contrarian”, att gå emot strömmen. Om man gick emot strömmen kunde man hitta företag som var förbisedda och undervärderade. Han skilde sig också från majoriteten av investerarna genom att han inte ville ha aktier i många företag. Han ville bara ha en handfull, max tio företag som man följer noggrant. Fisher förlöjligade kortsiktiga investerar och han investerade inte i företag som hade kortsiktig vinstmaximering.

Det viktiga för Fisher var att han kunde ha aktierna länge, helst minst 30 år. En del behöll han hela livet (bl.a. Texas Instruments och Motorola). De flesta av hans investeringar hade skicklig ledning och var ledande i sin bransch. Vidare var de tillväxtorienterade och ville utvecklas. Han undvek konsumentföretag, finansföretag och försäkringsbolag. Han gillade inte heller företag som var bra på att sälja sig själva och dela ut all vinst i utdelningar (han föredrog att mycket vinst återinvesterades) och nystartade företag.

Fisher sa att om man investerar i ledande företag och behåller aktierna länge så kan man tjäna stora pengar i takt med att företaget växer sig större. Han ville investera i företag som hade långsiktiga mål. Att satsa på nystartade företag, ta onödiga risker eller försök pricka in bottnar och toppar behöver man inte för att bli förmögen på aktier. Fisher skriver i sin bok att om man har valt rätt företag behöver man aldrig sälja aktien. Han anser att även om aktien har stigit kraftig så ska man inte sälja den. Det är bättre att sitta kvar. Endast några få situationer gör att man får sälja sina aktier: om man har gjort en felaktig analys, om företaget och dess ledning försämras kraftig på något sätt och om någon annan investering utklassar någon av de befintliga aktierna.

Här ser vi likheter med Warren Buffets filosofi och Aktiestinsen: Att investera i få bolag och hålla kvar dom resten av livet! En sak som jag slogs av var också att Fisher menar att ett högt p/e tal inte behöver avskräcka från att investera i ett bra företag. Ett bra företag förtjänar en hög värdering. Detta går också samman med Warren Buffets attityd; Jag köper hellre ett strålande företag till ett dyrt pris än en ok företag till ett ok pris.

Tidigare har jag endast haft ”trygga” aktier. Nu tog jag en chansning och köpte Black Pearl.

Min aktieportfölj har sett ut som följer:

Axfood

H&M

Kinnevik

Nokia

SCA

Scania

SKF

Öresund

Stora kvalitetsbolag som ger utdelningar och växer långsamt men säkert.

Nu har jag tagit en chansning och köpt på mig ganska mycket Black Pearl, ett oljebolag med (tror jag) stort potential. Men det är en chansning som sagt eftersom den har gått med förlust och man aldrig kan veta med de små bolagen vart de hamnar. Jag ser det som en krydda i portföljen som kan gå åt pipan, men också kan ge mig en skjuts uppåt.

Kanske jag har gått emot mina principer om att följa Warren Buffets råd om att inte spekulera. Detta inköp är lite av en spekulation, men att göra det med ungefär 5 % av summan är ok ändå tycker jag. Nu är aktiekapitalet uppe i 230 000 kr.