Jag är trött på Rich Dad’s gapighet, Robert Kiyosaki verkar förakta värdet av det hårda arbetet

Innan jag fortsätter vill jag bara säga att Rich Dad är en bra bok, precis som uppföljarna. Böckerna har gett mig många bra insikter. Som exempel kan vi titta på sidan 268-269 i Cashflow Quadrant (den svenska utgåvan); ”Snabbguide till rikedom”. Där kan vi läsa att att skillnaden mellan framgångsrika medelklassinvesterare och fattiga bl.a. handlar om att de som är fattiga ofta tänker att man ska bli rik fort (t.ex. med hjälp av lotteri) medan de framgångsrika medelklassinvesterarna sparar 10-20 % av lönen som de investerar långsiktigt. Detta är i linje med alla andra böcker jag har läst om investeringar och om hur man kan bli rik.

Men nu är jag så trött på Rich Dad’s ”gapighet”.

Om man lyssnar på Robert Kiyosaki på Youtube t.ex. bli man bara irriterad. Och när man väl har sett det där lyser det igenom i böckerna också. Han har sagt t.ex. att hans livsstil kan bara upprätthållas om man är rik, och rikedomen börjar vid 10 miljoner dollar!! Låt oss vara uppriktiga, jag tror inte att så många procent av världens befolkning kan komma upp i de summorna. Ibland känns det som att han föraktar hårt arbetande människor som gör allt de är kapabla till. Robert Kiyosaki skriver vidare (samma sida som ovan) att de rika de skapar produkter och service som de kan sälja till de fattiga och medelklassen (underförstått: de manipulerbara klåparna). Det vidriga är att han inte verkar inse att vi alla är beroende av varandra. Ingen kan bli rik ensam. De fattiga och medelklassen är till för att köpa hans produkter så att han kan bli rik! Jag förstår ju att man måste ha köpare till produkterna, och att företagen är till för att tjäna pengar, men när han skriver på det här sättet bli jag irriterad över det kortsynta eller vad man ska kalla det.

Robert Kiyosaki tjatar mycket om att pengar arbetar för dom rika så att själva inte behöver arbeta. Visst, jag vill också att mina investeringar ska ge mig avkastning/ränta/utdelning, men det betyder inte att man ska förakta arbete. Om man jämför med mina ”investeringsidoler” (Graham, Buffet, Aktiestinsen, Fisher, Lynch etc.) så arbetade alla hårt på sina kontor eller arbeten under många år. De har genom sina liv visat att arbete i sig är något bra och inget att förakta. Warren Buffet har inte tänkt att lägga av, vad jag vet, och han är nästan 80 år. Det är något som jag tycker att Rich Dad kan fundera lite över.

Publicerat i Rich Dad. 1 Comment »

Betala dig själv först!!! Då kan du bli rik!

”The Richest Man in Babylon” av George S. Clason (från 1926) handlar om principen om att alltid betala sig själv först. Det betyder att så fort lönen kommer, lägg undan t.ex. 10 % av inkomsten på ett sparkonto, en aktiedepå eller en kapitalförsäkring etc. (Det ska gärna vara lite svårt att få ut pengarna igen från kontot.)

Det är svårt att utveckla vanan att spara t.ex. 10 % på all inkomst, det krävs en enorm viljestyrka. Om man inte kan spara 10 %, börja med 1 %, eller 2 % av all inkomst och försök hela tiden att öka siffran. Det viktiga är att man lägger undan summan direkt när man får lönen. Lev på de resterande pengarna. Man behöver ofta börja med att ifrågasätta alla utgifter. Behöver man verkligen allt man köper varje månad? En idé är att skjuta upp alla stora inköp och alla inköp som inte är akuta (på riktigt!) en vecka eller en månad. Ju längre man väntar desto bättre pris blir det ofta. Ibland försvinner t.o.m. ”behovet” man hade och man inser att det var bara en spontan önskan. När man har lärt sig att leva på det som är kvar ökar man siffran ytterligare tills man har kommit upp till åtminstone 10 %. Sedan kan man gå vidare till 20 % eller kanske 30 % av sin inkomst.

När man har lyckats spara ett tag på detta sätt märker man att sparkontot växer. Vid det tillfället kommer man att bli allt mer försiktig med sina utgifter. Det blir roligt att spara. Det blir faktiskt mycket roligare att spara än att köpa spontana grejer.

Vem som helst, även de som har låg lön, kan vara mångmiljonärer vid 60 års ålder om man lyckas spara 1000 kr varje månad och investera pengarna. Sparar man mer än 1000 kr i månaden, t.ex. att man har som mål att spara 10 % av all inkomst så kan det gå på 10-15 år.

Det som är så fascinerande är att så fort som vanan har blivit automatisk är det bara tiden som fattas för att den ekonomiska framgången ska förverkligas.

Orsaken till varför många inte har en bra sparad summa på sina konton är för att de ägnar sig åt impulsköp. De ser något de vill ha och de köper det. Själv har jag också gjort det, särskilt böcker, filmer, musik och kläder. Man köper på känsla utan att tänka. Och man tänker att det ändå inte är en stor summa, det spelar ingen roll. Men den sammanlagda summan blir ändå stor. Parkinsons lag säger att utgifterna ökar i takt med inkomsterna. Det spelar ingen roll hur mycket man tjänar, man tenderar ändå att göra av med allt. Och effekten blir att man aldrig kan spara något. Här passar ett ganska brutalt citat in: 

”En del av allt det du tjänar är för dig själv och om du inte är en person som kan spara pengar, så finns inte de frön inom dig som leder till framgång.” W. Clement Stone

Vill man läsa mer om detta så läs gärna Brian Tracys ”Ekonomiskt Oberoende” där jag har tagit många av idéerna men läs särskilt ”The Richest Man in Babylon” av George S. Clason (från 1926) som är en helt fantastisk bok.

Statusens 5-i-topp gjorde mig glad, till min stora förvåning!!

I dagensps ( http://www.dagensps.se/slideshow.xml?article=/artiklar/2009/09/25/08085748/index.xml&picture=1&__toolbar=0 ) kunde man läsa om statusens 5-i-topp. Det jag läste gjorde mig överraskad och glad! Jag trodde att det skulle handla om bilar, prylar, klockor, märkeskläder, etc. men det var det inte alls. Se nedan:

Så här får du högre status enligt Marie Söderqvist Tralau:

1. Var allmänbildad!

2. Var duktig på ditt arbete!

3. Arbeta ihop din egen förmögenhet!

4. Var en duktig och engagerad förälder!

5. Tala flera olika språk!

Detta var glada nyheter för mig! Det är ju positiva värden! Alla dessa saker arbetar jag för varje vecka. Om alla försökte bli bättre på sina arbeten och vara goda föräldrar skulle nog samhället se annorlunda ut.

Vi sparar nästan 30 % av nettoinkomsten; denna månaden köpte vi Tele2 och Avanza.

Hustrun och jag får in ungefär 35 000 kr netto varje månad. Av dom försöker vi spara 10 000 kr. Vi betalar in till Avanza direkt och köper aktier för dom. Sedan lever vi på resten. Om det blir akut att vi måste ha pengar till mat etc. använder vi oss av ett ”reserv” Eurocard. Det går ganska bra. Ibland känns det som att det är lite tajt med pengarna men vi lyckas nästan varje månad att spara 30 %.

Denna månaden köpte vi Tele2 och Avanza. Det var bra att det var lite rabatt idag.

Black Pearl upp 6 % på en vecka

Det norska Investtech har listat fem köpvärda svenska aktier i DI.se. De använder teknisk analys och den senaste svenska listan med köprekommendationer omfattar följande bolag;

Ventilationskoncernen Lindab International AB
Stålbjässen SSAB
Oljebolaget Black Pearl Resources
Utsläppshandelsföretaget Tricorona
Port- och pumpbolaget Cardo

Mycket intressant. Själv är jag mer inriktad på att använda fundamental analys, men jag tyckte ändå att det var intressant att läsa om denna rekommendation. Idag gick Black Pearl upp med 3,5 %.

Investeraren Philip A. Fisher köpte och höll kvar sina aktier hela livet

Fisher hade en investeringsfilosofi som han ibland ville känneteckna som ”contrarian”, att gå emot strömmen. Om man gick emot strömmen kunde man hitta företag som var förbisedda och undervärderade. Han skilde sig också från majoriteten av investerarna genom att han inte ville ha aktier i många företag. Han ville bara ha en handfull, max tio företag som man följer noggrant. Fisher förlöjligade kortsiktiga investerar och han investerade inte i företag som hade kortsiktig vinstmaximering.

Det viktiga för Fisher var att han kunde ha aktierna länge, helst minst 30 år. En del behöll han hela livet (bl.a. Texas Instruments och Motorola). De flesta av hans investeringar hade skicklig ledning och var ledande i sin bransch. Vidare var de tillväxtorienterade och ville utvecklas. Han undvek konsumentföretag, finansföretag och försäkringsbolag. Han gillade inte heller företag som var bra på att sälja sig själva och dela ut all vinst i utdelningar (han föredrog att mycket vinst återinvesterades) och nystartade företag.

Fisher sa att om man investerar i ledande företag och behåller aktierna länge så kan man tjäna stora pengar i takt med att företaget växer sig större. Han ville investera i företag som hade långsiktiga mål. Att satsa på nystartade företag, ta onödiga risker eller försök pricka in bottnar och toppar behöver man inte för att bli förmögen på aktier. Fisher skriver i sin bok att om man har valt rätt företag behöver man aldrig sälja aktien. Han anser att även om aktien har stigit kraftig så ska man inte sälja den. Det är bättre att sitta kvar. Endast några få situationer gör att man får sälja sina aktier: om man har gjort en felaktig analys, om företaget och dess ledning försämras kraftig på något sätt och om någon annan investering utklassar någon av de befintliga aktierna.

Här ser vi likheter med Warren Buffets filosofi och Aktiestinsen: Att investera i få bolag och hålla kvar dom resten av livet! En sak som jag slogs av var också att Fisher menar att ett högt p/e tal inte behöver avskräcka från att investera i ett bra företag. Ett bra företag förtjänar en hög värdering. Detta går också samman med Warren Buffets attityd; Jag köper hellre ett strålande företag till ett dyrt pris än en ok företag till ett ok pris.

Tidigare har jag endast haft ”trygga” aktier. Nu tog jag en chansning och köpte Black Pearl.

Min aktieportfölj har sett ut som följer:

Axfood

H&M

Kinnevik

Nokia

SCA

Scania

SKF

Öresund

Stora kvalitetsbolag som ger utdelningar och växer långsamt men säkert.

Nu har jag tagit en chansning och köpt på mig ganska mycket Black Pearl, ett oljebolag med (tror jag) stort potential. Men det är en chansning som sagt eftersom den har gått med förlust och man aldrig kan veta med de små bolagen vart de hamnar. Jag ser det som en krydda i portföljen som kan gå åt pipan, men också kan ge mig en skjuts uppåt.

Kanske jag har gått emot mina principer om att följa Warren Buffets råd om att inte spekulera. Detta inköp är lite av en spekulation, men att göra det med ungefär 5 % av summan är ok ändå tycker jag. Nu är aktiekapitalet uppe i 230 000 kr.

Den som ska skämmas är Wanja Lundby-Wedin

Jag har arbetat hårt idag och på rasten kollade jag in DI och möttes av Wanja Lundby-Wedins ansikte. Hon sa, angående några uttalanden från Svenskt Näringsliv gällande avtalsrörelsen som snart kommer igång på allvar; ”Vad är det för jäkla trams. De ska skämmas. Det blir aldrig nollavtal och det blir aldrig stopp för centrala avtal. Vi måste vara stenhårda i detta, kamrater.” och ”Vi är ansvarstagande och kommer att kräva lönenivåer som vi vet att ekonomin tål och som ger reala löneökningar utan att späda på arbetslösheten.” Hon är också förvånad över KI:s råd inför avtalsrörelsen: ”De kan väl berätta om de ekonomiska förutsättningarna, men att ge råd om på vilken nivå löneökningarna ska ligga och hur långa avtalsperioder vi ska ha är kanske lite märkligt att KI lägger sig i”.

För det första. LO vill vara ”stenhårda” även när det är till Sveriges nackdel och endast till fördel för dom själva. Fackförbunden har ju som regel att aldrig aldrig aldrig ge efter på något som de har vunnit även om det skadar resten. Och här kommer det fram åter en gång .

För det andra. LO och Wanja Lundby-Wedin kan inte anses vara ansvarstagande. Hur hon kan ta de orden i sin mun är oförstående. Dubbelmoral är det minsta man kan säga. LO vill ta ut så höga löner som ekonomin ”tål”. Halvsant. De tar ofta ut så höga löner att småföretagare går i konkurs. Och LO vill hellre att företag går i konkurs än jämka på sina lönekrav.

För det tredje. Jag tycker att KI inte har gjort någonting förvånande. Det som förvånar mig är däremot att facket uttalar sig om saker de inte vet. LO förstår inte att det är företagen som drar in pengarna till Sverige. Visst är företagen beroende av arbetskraft, men om företagen togs bort då skulle det inte finnas något arbete att gå till. Det är företagarna som driver Sverige. Och de bör få mycket lättare, både ekonomiskt och byråkratiskt, att göra affärer, sälja tjänster och tillverka varor etc.

Till sist. Den som ska ”skämmas” är hycklaren Wanja Lundby-Wedin själv. Förtroendet är helt borta för henne precis som för hennes kamrat Mona Sahlin. Wanja Lundby-Wedin klarar ju inte av sitt arbete i de 20 olika styrelser hon sitter plus ordförandeskapet i LO. Och att hon dessutom har en enorm lön som hennes medlemmar får betala från sina surt förvärvade pengar är hyckleri av högsta sort eftersom hon säger sig värna om den lilla människan.

Peter Lynch: småsparare är bättre på att hitta vinnaraktier

Under tretton år steg Peter Lynch’s fond Fidelity Magellan med 2700 %. Inte ett enda år var förlustår. Det är nästan 30 % per år.

Peter Lynch intresserade sig för aktier när han var 11 år och arbetade som klubbärare på golfklubben. Han läste om företagen han hörde näringslivshöjdarna prata om när de spelade golf. Han fortsatte att arbeta som klubbärare även under sina högskolestudier. Hans första placering var i ett flygtransportföretag som han tjänade mycket pengar på och han kunde sluta bära golfklubbor.

När Peter Lynch var 33 år tog han över Magellanfonden på Fidelity. Fondens förmögen var 25 miljoner USD och 13 år senare var den värd 14 miljarder USD. Fonden fick till slut stänga för ytterligare köp. Den hade blivit för stor. Hans resultat med Magellan är ett svårslaget rekord.

Peter Lynch anser att bara man kan hitta några ”tio-taggare” (aktier som ökar i värde tio gånger) och hinner ur sina förlustaktier i tid så kan man lyckas med sina placeringar. Hans favoritaktier är små snabbväxande företag som varit lönsamma under några år och som bara fortsätter att växa. Han undviker långsamt växande företag. Hans strategi är att öka innehavet i de aktier som går bra. Om man hittar några sådana aktier kan lyckan vara gjord. Han menar att det finns mängder av bra aktier och att det räcker med att hitta ett par. Lyckas man i 60 % av sina placeringar är man duktig.

Peter Lynch är på en del sätt annorlunda än andra stora investerare. Han hade ofta väldigt många olika aktier i fonden. Som mest hade han 1400 st olika aktiebolag. Han sa att den som vänder på flest stenar hittar flest intressanta företag. 

Vi småsparare kan glädjas åt att han anser att småspararna lättare kan hitta vinnaraktier än de professionella förvaltarna genom att observera omgivningen och få en uppfattning om vilka företag som går bra. Småspararen kan också agera mycket snabbare än en förvaltare som ofta måste ta hänsyn till regleringar.

Peter Lynch har skrivit ett antal böcker: Learn to Earn, One Up on Wall Street och Beating the Street. Vid tillfälle måste jag läsa någon av dom för att förstå mer av hans teorier.

”Aktiestinsens” placeringsfilosofi liknar Warren Buffets

Jag blir så motiverad av ”Aktiestinsen” Lennart Israelsson. Han har haft ett relativt lågavlönat arbete under mer än 40 år och under tiden har han gjort sig en förmögenhet på aktier.

Han föddes 1916 på en gård i Småland och är alltså 93 år idag och är lika nyfiken och alert som tidigare. Sommaren 2007 var han i god för 138 miljoner kr.

Vid 13 års ålder slutade han skolan och arbetade på gårdar och i industri. 1939 åkte han hem till familjen i Småland och såg i samband med det en annons om ett arbete som stationskarl på järnvägen i Kalmar. Han började där 1940 och gick i pension 1980.

Under tiden han arbetade började han intressera sig för aktier som ett sätt att inflationsskydda sina pengar. Han läste på nättern under tre år C.R. Pokornys artiklar i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning när han väntade på tågen. 

1946 tog han mod till sig och köpte 5 Sandvik aktier för 600 kr (vilket innebar ungefär 4 månadslöner). Han var då 30 år gammal. Han höll detta hemligt för mamma som han visste skulle börja berätta skräckhistorier om bekanta som hade ruinerat sig under Kreuger-krisen.

Efter några år köpte han aktier i Industrivärden, Investor, Ratos och Custos. Och 1980, lagom till pensionen, var aktieportföljen värd 1 000 000 kr.

Tio år efter (1990) att han nådde sin första miljon hade portföljen ökat till 15 miljoner kr. Under kraschen i början på 1990-talet förlorade han 10 miljoner, portföljens värde var 5 miljoner. Men han hade tålamod och höll huvudet kallt och fortsatte investera.

Ytterligare tio år senare, år 2000, var portföljen värd 56 miljoner kr.

Ytterligare 7 år senare, år 2007, var portföljen värd 138 miljoner kr.

Aktiestinsens placeringsfilosofi är ganska lik Warren Buffets; långsiktighet och att det finns en skillnad mellan pris och värde. Priset är det du betalar och värdet är det du får. Det handlar också om ränta-på-ränta och att återinvestera utdelningarna.

Aktiestinsens grundregler handlar om substansvärde, direktavkastning och p/e-tal. Substansrabatt: Om man kan köpa en krona för 50 öre ska bli det en bra affär! Direktavkastningen ska vara på mellan 3 och 6 %. P/e-talet ska vara mellan 5-20. Och han lånar inte till att köpa aktier. Ett allmänt råd han ger är att köpa när ingen vågar äga aktier och sälja när alla tror att det är riskfritt.

Hans grundregler gjorde att han inte investerade i IT-aktier i slutet på 1990-talet. Han investerade istället i fastigheter och skog. Dessa gick upp flera hundra procent. Och det gjorde inte IT-aktierna! Fondförvaltare och unga förståsigpåare ger han inte mycket för. Vad som krävs är sunt förnuft.

Aktiestinsens största innehav idag är Industrivärden, Öresund, Ratos, Latour och Lundbergs.

Hans privata intressen är stavgång varje dag, dans (fredag kväll) och att lösa korsord. Han läser bokslut och förbereder föredrag. Och han är nykterist.

Vad jag tycker är särskilt motiverande med Aktiestinsens placeringsstrategi är långsiktigheten. Aktiestinsen behåller sina aktier både i uppgång och nedgång. Hans stora tålamod och förmåga att inte drabbas av panik inspirerar mig att hålla huvudet kallt och se långsiktigt, han har ju bevisat att det fungerar.

Detta är Aktiestinsens kompletta aktieportfölj den 15 maj 2008 (enligt DI).
Addtech 10.400, Assa Abloy 8.000, Avanza 31.250, Beijer Alma 4.000, Bure 24.000, Bilia 1.000, Broströms 2.000, Castellum 20.000, Eniro 4.000, Expanda 2.000, Elgruppen 2.000. Fagerhult 5.000, Fastpartner 50.000, Gunnebo 4.000, Gunnebo Industrier 2.000, Hagströmer och Qviberg 18.000, Geveko 6.600, Fabege 35.250, Industrivärden A 47.000 Industrivärden C 20.000, Investor A 20.000, Investor B 20.000. Kungsleden 36.000, Klövern 10.000, Latour 7.500, Latour B 15.000, Ledstiernan 10.000. (inköpspris 1,35 kronor). Lundbergs 20.000, Malmbergs 4.000, Midway 20.000, Nordea 10.000, Novotek 8.000, Ratos A 8.000, Ratos B 82.000, Reijlers 10.000, Saab 2.000, Securitas Systems 16.000, Securitas 16.000, SEB 1.000, Sigma 6.000, Stora A 5.000, Stora B 5.000, Svolder 30.000, Säki 5.000, Sensys Traffic 20.000. Telelogic 2.000, Prevas 10.000, Telia Sonera 17.000, Trelleborg 1.000, Wihlborgs 14.400, Xano 10.000, Öresund 90.000, Getinge 2.000, Transatlantic 10.000, Skanska 6.000, Catena 1.000, Connecta 5.000, HiQ 4.000, Lindab 400 Novotek 8.000.