Studenterna gråter Lacoste-tårar över sin ”fattigdom”

I Expressen skriver Sakine Madon om de ”fattiga” studenterna med caffelatte och Lacoste-tröjor ( http://www.expressen.se/ledare/sakinemadon/1.1687422/sakine-madon-studenternas-lacoste-tarar ) . Jag kan inte annat än att hålla med henne om att många studenter inte förstår verkligheten.

Nu finns det en hel del ensamstående föräldrar som studerar och kämpar för sitt liv att få ihop tid och pengar och tentaplugg samtidigt som de ska ta hand om sina barn. För denna grupp av föräldrar kanske man skulle kunna göra en del extra åtgärder (nu får de lite mer bidrag och de får ta lite större lån om man har barn) men kanske man ska se över systemet för dom.

Men om vi återvänder till många studenter i 20 års åldern så känner jag en inre ilska gentemot deras attityd. Som redan är känt ratar många ungdomar lägenheterna som inte ligger i centrum. De kan inte tänka sig att leva i en enkel etta i ett ”dåligt” område i universitetsstäderna. Och de tror att det är en mänsklig rättighet att dricka köpkaffe och äta på café eller restaurang varje dag. Horribelt.

Jag själv har studerat en av de tyngsta utbildningarna och utan att ta ett enda lån. Jag klarade mig genom att ta ”skit-jobb” på helger, kvällar och ibland nätter, bl.a. städning. (Nu tror jag inte att det finns s.k. skitjobb, alla jobb är väl lika bra så länge de är ärliga pengar och man gör nytta för någon eller något.) De studenter som klagar över att det inte finns jobb att få, de är sådana människor som inte kan tänka sig att nedlåta sig till att städa eller stå på McDonald’s. De är förmer och tycker att staten ska ge dom mer pengar. Fy tusan för denna typ av människor.

Nu när jag har fått ett antal arbeten och till slut fått ett som är ganska bra avlönat känner jag mig grymt nöjd med att ha levt ”fattig” ett tag. Då uppskattar man de extra slantarna, jag har också ett självförtroende i att man kan klara sig på lite pengar utan att skrämmas (och skämmas som en del verkar göra om de inte kan följa med i alla trender).  Man måste betala priset.

Man kan inte förvänta sig att staten ska betala för studenterna för att de ska tjäna (om några år) ännu bättre än de som inte studerar. De måste själva se till att dra in sina pengar. Ibland är Sverige alldeles för generöst!